24 - 28 juli Rörvik - Nesna

Rörvik - Leka - Brönnöysund - Vega - Nesna, 101 nm.
Perioden har bjudit på rätt uselt väder. Två dagar var det regn hela dagen, i övrigt har det varit mulet med någon solglimt då och då. Bergstopparna har legat gömda i moln. Som vanligt har det inte blåst något, bortsett från idag då jag länsat för bara storseglet i 10-12 m/s i några timmar. Motorn har fått jobba hårt tillsammans med tidvattenströmmarna, som för det mesta har varit gynnsamma. Strömmen norrut från Rörvik var 2 knop och farten genom vattnet 6,5, totalt 8,5 knop. Det var tydliga strömvirvlar i vattnet och båten svängde och gungade. Skillnaden mellan låg- och högvatten är nu nästan 3 m. Eftersom som jag, nästan utan undantag, alltid ligger vid flytbryggor, påverkas inte förtöjningen.
På Leka, fotot t v, hann jag med en cykelturen på ankomstkvällen, sedan låg alla båtar inregnade och inblåsta ett dygn.
Fjällen har nu blivit högre och idag passerade jag de Sju systrarna, som reser sig brant ur havet upp till 1000 m. Det ser mycket imponerande ut! Tyvärr regnade det och var molnigt, så något foto blev det inte.
När jag går norrut har jag de höga fjällen till höger och låg skärgård till vänster.
På eftermiddagen igår på Vega var vädret bättre och jag kunde cykla en 2-milatur TOR huvudorten på ön. Ön har toppar på 800 m. I övrigt är det lågfjällsnatur med exempelvis myrar och lågväxande björkar och grunda havsvikar, som ser ut som fjällsjöar. Vega är med på UNESCOs världsarvslista. Den statusen har man fått genom att fiskare och bönder de sista 1500 åren upprätthållit en bärkraftig näring nära Polcirkeln. Bl a har man haft ejder som husdjur för att få fram dun till kuddar och täcken.
På kvällen på Vega träffade jag ett cyklande tyskt par. Efter en stunds samtal, framgick det att de var ute och seglade i en Malö 106, årsmodell 1987, och varit med på en Malöträff i Trosa för något år sedan och träffat min kamrat Ove där! Ove har en likadan Malö 106 från samma årtal. Världen är liten!
Jag har också passerat Torghatten, ett berg med ett hål tvärs igenom. Om berget finns en saga, som jag kan berätta i vinter när vi sitter vid brasan. Torghatten får väl stoppas in under kategorin underliga stenar och berg, som varje anständigt turistområde håller sig med.
Både på Leka och här i Nesna finns trådlösa nätverk, men jag fick inget av dem att fungera och har därför varit nära sammanbrott. Idag fick jag dock fatt på den nätverksansvarige och det visade sig att servern hade gått ner. Efter omstart fungerade det. Nu leker livet igen! Dessutom har solen tittat fram rätt ordentligt nu på eftermiddagen och väderprognosen ser skaplig ut.

19 - 23 juli Trondheim - Rörvik

Trondheim (3 nätter) - Garten (Örlandet) - Stokksund - Rörvik, total 123 nm.
Vädret under de här dagarna har varit varierat. De två dagarna i Trondheim var regniga, särskilt den 20 juli (30 mm), som också innebar vind rakt in i hamnen. Natten blev guppig och bullrig när vågorna slog in i aktern. Den 21 juli var en kall och mulen dag. De sista två dagarna har varit fina, från växlande molnighet till sol från blå himmel och varmt. Just nu kl 8 på kvällen i Rörvik är det så varmt att jag knappt kan sitta i sittbrunnen. Vindarna har i vanlig ordning varit svaga och det har blivit mycket motorgång men även en del fina seglingar, speciellt idag med frisk halvvind från SO halva dagen.
Landskapet även norr om Trondheim har berg av Höga kusten-typ. Skärgården utanför är låg och liknar Stockholms ytterskärgård.
Trondheim, Norges tredje största stad, var en trevlig stad, bortsett från det usla vädret. Trondheimsfjorden är också Norges tredje största. Jag hann cykla omkring lite och besökte bl a Nidarosdomen, världens nordligaste katedral. Den började byggas 1070, men jag tror inte att det är det imponerande byggnadsverket, som står där nu. Bakklandet är ett område runt Nidelven med gammal fin trähusbebyggelse, som påminner om de finska städernas gamla trähus. Resten får ni läsa om på Trondheims hemsida, där ni säkert också hittar foton. Det blev ingen fotografering p g a det usla vädret.
I Trondheim skulle jag via post få sjökorten för sträckan norröver. Det fungerade naturligtvis inte. Två lotsböcker kom, som planerat, men sjökorten fick skickas express och kom dagen efter. Då saknades ett kort!
För att förbättra mottagningen i wlan-näten, som jag ansluter mig till i hamnarna köpte jag en wlan-antenn (egentligen ett wlankort med antenn). Den gör att jag nu kan koppla upp mig lättare.
Som jag skrivit om tidigare var färden in till Trondheim jobbig med bl a motström. Inför färden ut hade jag studerat tidvattentabellen mycket noga och räknat ut att om jag gick från Trondheim kl 12, så skulle jag få medström. Icke! Strömmen verkade gå på tvärs i fjorden! Underligt, är det de underliggande vattenlagren, som rinner ut? Fjordens är cirka 500 m djup. Jag provade att gå på båda sidor om fjorden men det var lika illa.
I Garten, ett litet fiskeläge, på Örlandet var jag enda gästande båt. I Stokksund blev det så småningom fullt, men jag fick en plats vid bryggan och en norsk Comfortina 38 utanpå. Det är Stokksund, som syns på fotot. Här i Rörvik är det knökfullt. Jag ligger utanpå två fiskebåtar och en holländsk Najad 46 med svensk fru och hemmahamn på Orust. De övriga är holländare.
Här kommer lite allmäna iakttagelser: Man ser sällan några andra båtar förrän vid 11-tiden. Norrmännen sover länge och startar sent. De umgås mycket på bryggorna, särskilt motorbåtsägarna, som plockar fram stolar, bord och barnvagnar på bryggan, som man får kryssa fram mellan.
Under de sista dagarna har det börjat dyka upp några vindkraftsparker på bergknallarna. Ytterligare en observation är att det inte finns några synbara flygande insekter. Vid något sällsynt tillfälle har jag sett några flugor. Vad beror det på? Finns det några insektsätande fåglar så lär de vara ganska hungriga.

16 - 18 juli Kristiansund - Böröya - Trondheim

Det regnar. Klockan är 0830 söndag 18 juli och jag ligger i en av Trondheims gästhamnar. Jag kom igår kl 17 och hann med en kort cykeltur genom staden.
I Kristiansund köpte jag ett norskt mobilt bredband och spenderade mycket tid på att försöka få det att fungera med mitt Tremodem. Normalt säljer man inte bredbandsabonnemang till utlänningar, men Telenor gör undantag för svenskar. Troligen för att så många svenskar jobbar i Norge. I vilket fall som hels så fick jag det inte att fungera.
Färden till Böröya blev mycket lång, 72 nm, vilket är den längsta dagsetappen i år. Jag kunde inte ankra på svaj förrän klockan 21. Hamnen var full av motorbåtar. På morgonen var det mulet väder men på eftermiddagen klarnade det upp och blev fint. Vindförhållandena var som vanligt, d v s ingen vind (1-2 m/s) från NO. Ibland fläktar det till lite grand och då åker seglen upp, men för det mesta blir det motorgång.
Det mest dramatiska som hände under dagen var att jag var ytterst nära att köra in i en fiskodling. Jag var nere i båten men fick för mig att jag borde titta ut och var då kanske 30 m från en av bassängerna. Genom att kasta mig över ratten lyckades jag koppla ur autopiloten och göra en tvärgir. Annars hade jag brakat rakt igenom bassängkanten och in till laxarna. Troligen hade jag fyllt båten med lax. Visst är lax gott, men ... Det hade nog blivit dyrt.
På eftermiddagen kom faktiskt bra med vind rätt emot (NO 8-9 m/s). Det blev en fin kryss och jag seglade en tysk 2-mastad båt under horisonten tack vare bättre höjdtagning. Den sanna vindvinkeln mellan slagen är 75 grader!
Gårdagsmorgonen var strålande och jag badade för tredje gången i år. Temperatur 12 grader. Vinden blåste som vanligt från NO fast faktiskt med 6 m/s, så det blev en trevlig kryss till en början. Så småningom blev det som vanligt igen med ingen vind och motorgång. Vid 12-tiden mötte jag två delfiner. När jag svängde runt hörnet och skulle gå SO i Trondheimsfjorden vände vinden för första gången på mycket länge till SO, dock som vanligt 2 m/s. Dessutom var det en nordlig motström på 2 knop. Till en början var motströmmen begriplig eftersom tidvattnet var på väg ut, men motströmmen fortsatte även efter att tidvattnet hade vänt. Smältvatten på väg ut är orsaken sade någon i hamnen. Vid nästa hörn blev kursen NV. Då vred vinden till NV och blev dessutom frisk! Vågorna blev väldigt krabba och i kombination med vind och ström emot gick det inte fort för motor. En stund tidigare hade jag blivit tvungen att slå på motorn när jag upptäckte att jag, för andra gången den här resan, hade glömt att stänga varmvattenkranen på toaletten efter att ha tvättat händerna. Följden blev att jag vattenfyllde hyllorna på toaletten och kölsvinet. Samtidigt ökade vinden kraftigt och båten lutade. För att få bort vattnet i tvättstället, som rann ut på hyllorna, öppnade jag kranen till tvättställsavloppet, vilket fick till följd att jag höll på att vattenfylla båten utifrån också. Snabbt upp och slå över till andra bogen. Då rann vattnet ut på durkarna istället. Ner med seglen och motor på och starta operation sanering! Skall man skratta eller gråta?
Klockan 17 förtöjde jag i Trondheim och dagens distans blev 51 nm.
I hamnen låg der för ovanlighetens skull tre utländska båtar, en brittisk, en amerikansk och en belgisk båt.
Jag spolade av båten allt salt, som bildats när vågorna stänkt över båten. I övrigt verkar luften vara väldigt ren här. Det blir ingen svart beläggning, som är så vanlig i Stockholmsområdet.
Landskapet runt Trondheim liknar Höga kusten. Det är mjukare avrundade berg med långa sluttningar med bondgårdar, åkrar och skog.

12 - 16 juli Ulsteinvik - Kristiansund

Mer detaljerat ser färdvägen ut så här: Ulsteinvik - Runde - Ålesund - Finnöya - Kristiansund. Distansen blev 107 nm.
Jag sitter på Kristiansunds bibliotek och skriver detta.
Under de här dagarna har det varit ett växlande väder: varmt, kallt, sol, mulet, en regnskur då och då och dimma. Det enda som har varit stabilt är avsaknaden av vind och att den lilla vind, som finns blåser från NO. Jag har kunnat segla några timmar då och då, bl a blev de 4 sista timmarna mot Kristiansund en fin segling med en lång bidevindsbog.
Ulsteinvik är en liten, ganska trist villastad med två köpcentrumanläggningar men med en stormsäker gästhamn. Alla har sjöutsikt liksom alla har som bor åt väster på västkusten. En söndagmorgon kl 10 är det helt dött kunde jag konstatera. Allt var stängt. Rolls Royce Propulsion har en stor fabrik i Ulsteinvik, som verkar göra framdrivningssystem för fartyg, ex propellrar.
Från Ulsteinvik gick jag i dimma 7 nm till Runde, en av Norges finaste fågelöar. Jag följde med på en fågelskådartur i båt runt ön och tittade på massor av lunnefåglar, havssulor, toppskarvar, havsörnar m fl. Det var som ett naturprogram på TV, dock är det bättre bild på TV. På Runde var vi 7 segelbåtar och ingen motorbåt, vilket var ytterst ovanligt. Som vanligt var jag enda utländska båt.
I Ålesund låg jag förtöjd utanpå en annan segelbåt i stans centrum. Gästhamnen var knökfull med upp till 4 båtar utanpå varandra. Här såg jag faktiskt en svensk båt och några andra utländska båtar. Jag besteg stadens berg, cyklade runt och handlade mat. Vädret var soligt och varmt. Ålesund ligger väldigt vackert på en långsmal ö. Stadens centrum brann ner för 100 år sedan och man byggde sedan upp staden i jugendstil, vilket den är berömd för. Tyvärr går en europaväg tvärs igenom den långsmala staden och är oproportionerligt störande. Till råga på allt finns inte tillstymmelse till vare sig cykelvägar eller cyklister. De sistnämnda är nog ihjälkörda för länge sedan. För S-Gs räkning kan jag nämna att jag såg en (1!) pub, men jag måste erkänna att jag inte letade särskilt noga. I Ålesund gjorde jag en del fynd. Jag hittade 51 NOK, en rulle soppåsar och ett fint, blått spännband!
Finnöya har en fin utgrävd gästhamn, som kändes väldigt säker. Servicebyggnaden var nybyggd och i lyxklass. Som vanligt måste man dock betala för att duscha. Här kostade det 20 NOK. Hamnen var full men inga båtar behövde ligga utanpå andra båtar.
Norrmännen rekommenderar gärna hamnar på låga öar i ytterskärgården. Finnöya var ett typiskt exempel. Ön är mycket liten men har ändå haft båtmotortillverkning, som nu ersatts av en mekanisk verkstad. Man slutar aldriga att förvånas över att nästan alla öar, även de minsta verkar ha landförbindelse eller mycket frekventa båt-/färjeförbindelse med andra öar eller fastlandet. Det är också gott om matvarubutiker som Coop, Kiwi, Spar, Bunnpris osv. Coop är, liksom i Sverige, dyrast.
Igår var jag tvungen att återigen tanka diesel. Jag gick först från Finnöya till Bud. Där var tankstället nedlagt och jag var tvungen att gå ytterligare 3 nm till Haröysundet för att hitta ett tankställe.
Kristiansund är en stad, som blomstrar tack vare oljeindustrien. Fartyg kommer och går, helikoptrar flyger fram och tillbaka över stan. I övrigt verkar den inte ha någon gammal märklig bebyggelse att tala om. I gästhamnen ligger 3 andra utländska båtar, alla brittiska.

4 - 11 juli Fedje - Askvoll - Florö - Selje - Ulsteinvik (SV Ålesund)

Jag har under de här dagarna inte kommit nära något trådlöst bredband och har därför inte kunnat uppdatera bloggen.
Jag befinner mig i Ulsteinvik, sydväst om Ålesund, och har idag passerat Norges mest fruktade kustavsnitt, Stadlandet för motor. Det gick bra. Vinden var måttlig och våghöjden ca 2 m, vilket är lågt i det här området. I övrigt var det ett ruggigt väder med kyla, dimma, låga moln och kusliga berg. Värmaren har gått oavbrutet det sista dygnet.Nu har det ljusnat här i hamnen.

I Selje, där jag blev kvar i 4 dagar i väntan på bättre väder, gjorde jag en cykeltur längs kusten, först i hård motvind och på vägen tillbaka i medvind. På vägen besökte jag ett galleri och fick mig till livs en dos kultur. Selje har en mycket vacker sandstrand, i stort sett öde. En dag stekte jag också en av de makrillar, som jag fått av en svensk båt för några dagar sedan. Till makrillen drack jag vitt vin. Vädret i Selje var soligt, men mycket blåsigt, styv kuling från NO. Vi var ett 10-tal båtar, som väntade på bättre väder för att kunna passera Stadlandet. Våghöjden utanför Stad var 4 m. Vikingarna fruktade det här kustavsnittet så mycket att de släpade båtarna över fjället. Norrmännen bygger nu en kanal, som kommer att göra att man slipper passera Stad. Snabb uppgrundning, tidvattenströmmar, permanenta strömmar och vind gör detta avsnitt så farligt.

Dagarna innan ankomsten till Selje var soliga, varma och för det mesta vindfattiga. Det blev en blandning av segling och motorgång. I tisdags 7 juli gick jag för motor med styv kuling rätt emot från Florö till Selje. Det var jobbigt och kallt. Jag blev tvungen att ankra i en vik, steka pannkakor och vänta på att vinden skulle avta något. Eftersom det är så höga berg, ca 600 m, blir det kraftiga fallvindar och till slut var jag tvungen att gå vidare och ankom kl 22 till Selje, där jag först låg förtöjd utanför två andra segelbåtar. De sista nätterna har varit kalla och värmaren har fått jobba.
I Askvoll blev jag bjuden på kaffe i en svensk båt. Jag visade dem hur de kunde använda sina instrument och autopiloten. De blev så imponerade att dagen efteråt fick jag både makrillar och en levande krabba av dem. Arbetet med att koka den stackars krabban levande samt att knäcka skalen och slutligen äta den lilla mängden krabbkött tog hårt på krafterna. Efter krabbaktiviteterna var det krabbskal överallt i båten. Påfrestande för en pedant! I Askvoll tvättade jag både vit- och kulörtvätt.

Några iaktagelser: Förhållandet mellan antal motorbåtar per segelbåt verkar ligga omkring 5:1. Norrmännen vinkar alltid både länge, ivrigt och engagerat. En norrman i hamnen påstod att det beror på att jag är svensk. Det finns knappast några utländska båtar i de här farvattnen, några tyska båtar, Paula och en skotsk båt, som förtöjde utanpå Paula i Selje. Den försvann snabbt, tyckte det var för blåsigt. Veklingar! Det är nu högsäsong och ganska fullt i hamnarna. Luftfuktigheten har varit ganska hög, ca 70 %. Det var lite jobbigt. Nu har den sjunkit till under 60 %, vilket känns bra.

I Florö blev jag bjuden på vin i en norsk båt, en Swedenyacht 38. Det var trevligt. Tydligen ser jag så ensam och övergiven ut att folk känner sig tvungna att förbarma sig.
Under de här 8 dagarna har distansen blivit måttliga 140 nm.
Så får jag be Per Lundgren att vidarebeforda en hälsning till Nisse Malm från Per Norrhäll, som jag mötte i Florö. De är släkt på något sätt.

30 juni - 3 juli Sagvåg - Bergen - Fedje

Nu har tidvattnet börjat märkas. Det är 1 m skillnad mellan hög- och lågvatten och förtöjningarna måste anpassas efter det när man inte ligger vid en flytbrygga. Tidvattentabellen kommer väl till pass. Gästhamnarna i Norge har ungefär samma prisläge som i Sverige, dyrare söderöver och billigare norröver. Att tvätta kläder och tumla kostar 100 SEK, duscha 12,50 - 25 SEK, el ca 40 - 100 SEK. Man förtöjer alltid längsmed. Bojar och stolpar har man knappt hört talas om. Däremot förekommer bommar. Diesel är billigare än i Sverige, kostar ca 10 SEK/l. När man seglar ser man väldigt få andra segelbåtar och i hamnarna väldigt få utländska båtar. I Bergen var gästhamnen för första gången full och jag förtöjde utanpå en annan segelbåt. Där fanns också en del utländska båtar, bl a en svensk.
Man kan undra om det finns strandskydd i Norge. Det byggs överallt längs stränderna på de mest omöjliga ställen. Jag tror alla norrmän har sjöutsikt i någon form. Nästan alla öar verkar vara bebodda av fastboende och de har full service på minsta ö och i regel en jättebro till antingen nästa ö eller till fastlandet. På den här lilla ön, Fedje, har de t o m en rondell.
I Sagvåg besökte jag vårdcentralen ang min skada på underbenet, som börjat se inflammerad ut och i Risör och på Fedje ang ett utslag på benet. Utslaget är enligt läkaren herpes?! Salvor blev åtgärderna för båda åkommorna. Det är väldigt obyråkratiskt att besöka en vårdcentral och jag har jag fått hjälp nästan direkt. Priserna är något högre än i Sverige.
Vädret under de här dagarna har varit mycket varmt, soligt och vindfattigt. Det har blivit mycket motoråka. Jag har upptäckt att jag troligen har ett läckage på axeltätningarna på kylvattenpumpen. Ingen åtgärd än så länge. Det har också börjat läcka under tvättstället. Åtgärdat.
Norrmännen är väldigt hjälpsamma och vänliga och jag får ständigt tips om färdvägar och hamnar.
I Bergen besteg jag Flöjfjellet, 400 m, till fots med cykel. Det fanns även bergbana. Dit var kön oändlig. Bestigningen var nog värd en 8 på S-Gs 10-gradiga strapatsskala. Nerför fick jag bromsa så att aluminiumfälgarna glödde och bromsbackarna smälte! I Bergen, där gästhamnen ligger mitt i centrum, var det en ständig ström av turister till restauranger och fiskmarknad. Stämningen var mycket internationell. Bullret från bilar och bussar var ganska störande. Andra dagen åkte jag därför till en liten hamn, Strusshamn på Asköj, nära Bergen. Det var en riktig pärla, billigt, trivsamt och skyddat. När jag skriver det här är jag på Fedje, dit jag kom igår. Här var vi 5 segelbåtar och 4 motorbåtar i natt. Idag har jag cyklat runt ön, som domineras av stora mossar.
Den totala distansen under de här dagarna har blivit 83 nm.