27 - 30 augusti. Skelleftehamn - Ratan - Bredvik (Holmsund) - Norrbyskär (16 nm SV Holmsund), 111 nm

I Skelleftehamn blev det en liggedag på torsdagen. Jag träffade min kusin och hennes man, som bjöd på hembakade hallonmuffins till förmiddagskaffet och lunch på restaurangen i båthamnen. Mycket gott! De skjutsade mig även in till Skellefteå så att jag kunde köpa sjökort. På eftermiddagen cyklade jag till Skelleftehamns "centrum" och handlade lite mat samt bytte bromsbackar på cykeln. Det blev bastu på kvällen i klubbhusets fina bastu.
Efter att ha fyllt diesel kom jag iväg vid 8.30-tiden på fredagen. Ganska snart fick jag ge upp och ankra i en vik eftersom dimman tätnade. Vid 10.30-tiden kom jag iväg igen. Dimman kom och gick. Vinden var svag och största delen av dan var jag tvungen att gå för motor. I Ratan var jag enda båt vid kajen.
Lördagen bjöd på regn, uppehåll, men mulet och på kvällen sol. Vinden var frisk och rätt emot. Vid varje kursändring ändrade sig också vinden så att den alltid var förifrån. Sjön var krabb och vattnet sprutade över båten. Jobbigt!
I Bredvik stod 3 man på bryggan och tog emot och bjöd in mig till kvällens surströmmingsfest! Innan festen bastade jag i en av ostkustens finaste bastur.
Idag söndag har det varit jobbigt igen, mycket grov sjö och vinden rätt emot. Till slut gav jag upp det mål jag hade valt och föll av mot Norrbyskär, där jag ensam har förtöjt i en naturhamn med flytbrygga. Dagens distans blev försumbar, 20 nm. De kommande dagarna ser lika dystra ut med avseende på vindriktning och styrka. Hård vind rätt emot och grov sjö och inga öar att ta skydd bakom förrän Höga kusten. Det ser ut att bli sommarens tuffaste dagar. Jag saknar Norges skyddade farleder!

23 - 26 augusti Båtskärsnäs - Junkön - Skelleftehamn, 99 nm

Jag går för motor mot Skelleftehamn och det är onsdag 26 augusti. Dimman tätnar. Sikten är cirka 200 m. Det är inte speciellt behagligt. M h a AIS-mottagaren ser jag en lastbåt cirka 3 nm för om mig, alltså ingen kollissionsrisk. Det verkar finnas väldigt få båtar ute, så jag hoppas på det bästa. På förmiddagen var det soligt och varmt och jag kunde segla någon timma.
Söndag, måndag och halva tisdag ägnade jag åt att först förbereda masten och att sedan masta på och åt att tvätta båten ren från vägdamm och oljefläckar. Jerk (Monsunen) och jag fick också låna en bil och åkte in till Kalix och handlade samt plockade ut kontanter för att kunna betala åkaren. På tisdag kväll fick jag också besök av en kusindotter, hennes man och deras dotter. Några cykelturer runt Båtskärsnäs har jag också hunnit med. Det har varit varma och soliga dagar.
Efter att ha både seglat och gått för motor kom jag igår kväll till Junkön. Några besökare höll på att basta och jag kunde, efter att de gett sig av, krypa in i den uppvärmda bastun. Bastun var av bästa norrländska varumärke, vedeldad och med vattenmagasin samt fin utsikt över havet. Det var första bastubesöket sedan jag for hemifrån. Vi blev två båtar, som låg kvar i hamnen över natten.

21 -22 augusti Narvik - Båtskärsnäs

Så är då den mest spännande etappen på färden mellan Nynäshamn och Båtskärsnäs avklarad. Jag sitter nu i Båtskärsnäs och båten är sjösatt. Mast saknas än så länge. Vädret har varit väldigt fint under dagen, varmt och soligt. Nu har solen precis gått ner.
Åkaren Bertil hade lovat mig hämtning onsdag 19 augusti. Det gick inte eftersom en tidigare båt kom iväg så sent från Narvik. Istället skulle det bli torsdag. Även Jerk med Monsunen hade blivit lovad hämtning på torsdag genom Norrkust Marina, som anlitat Bertil, som antog att det var jag, som var Jerk. Nu blev lösningen till slut att Bertil skulle komma med två trailers på fredag morgon. Fredag morgon blev så småningom kl 13 eftersom man fastnat i norska tullen tre timmar p g a krångel med papper. På förmiddagen var vädret strålande med sol och vindstilla, perfekt för upptagning i en containerhamn. När vi äntligen kom igång med upptagningen hade det börjat både regna och blåsa rätt in i hamnen. Ovanpå det hade ett par bogserbåtar börja köra omkring och skapa svall. Jag kom i alla fall upp fint och blev placerad på trailern. När vi skulle kontrollera höjden på transporten och jag var uppe i båten för att mäta, kantrade båten och blev hängande i 45 graders vinkel i banden! Kranföraren hade släppt för mycket på banden. Jag lyckades ta mig ur båten och det verkar inte som om båten hade skadats. Hela upptagningen måste dock göras om, för att båten skulle hamna horisontellt i banden, och nu var det riktigt skvalpigt och obehagligt. Det blev mycket tidsödande. Innan båda båtarna var uppe och masterna lastade var klockan 18.
Två dragbilar med trailers och en följebil kunde till slut ge sig av. Jag åkte i en av dragbilarna och Jerk i följebilen. Så småningom bytte vi plats. Tullen kunnde passeras utan problem. Vid 20-tiden åt vi en god 3-rättersmiddag på Abisko fjällstation och tittade på Lapporten. 22.30 var det färdigkört enligt färdskrivarna. Dags att gå till sängs på en parkeringsplats i ödemarken en bit från Kiruna. Bertil, den andre dragbilsföraren Rune och följebilsföraren Göran sov i sina bilar och vi båtägare sov i våra båtar. 07.15 var det dags att fortsätta. Solen sken och det blev mycket varmt. Vid 16-tiden var vi framme i Båtskärsnäs. Steve och hans bror Kent sjösatte oss omgående och galant med sin jättekran. Det känns mycket bra att vara tillbaka i Sverige!! Nu återstår rengöring av båten från allt vägdamm samt påmastning. Troligen kan jag segla söderut på tisdag.

16 - 20 augusti Narvik

De här dagarna har jag och Jerk Oldenburg (med en Monsun) ägnat oss åt att förbereda båtarna för transporten och förbereda avmastning. Jag har också passat på att byta olja i motorn och backventil i toaletten. I måndags fick jag en stor sej av en fritidsfiskare och jag bjöd Jerk på middag. Igår var det så räkfrossa i Jerks båt. Fransmannen Marc, som fraktats över från Sverige deltog också. Marc skall övervintra i Tromsö. Hur kul kan det vara?
I tisdags mastade jag av m h a en lastbil med kran. Det gick inte så bra beroende dels på att vi inte fick upp lyftöglan på rätt ställe och dels på att kranarmen fastnade under övre spridarparet. Till slut hamnade den i alla fall på marken, relativt oskadad. Sammanlagt var 5 personer engagerade i avmastningen. Det hela underlättades inte av att tidvattnet sjunkit och det nästan inte gick att vare sig komma upp ur eller ner i båten utan fara för livet. Samtidigt började det blåsa in mot den helt oskyddade hamnen så båten åkte upp och ner. Till råga på allt låg det tjockolja eller smält asfalt på kajen så det blev en del saneringsarbete efteråt. Om något år kanske man tycker att det här var kul.
Samma dag lastades Haralds båt, X332:an, för transport till Sverige. Med hjälp av lastpallar stöttade man under aktern och därefter använde man spännband för att fixera båten. Inget stöd under fören och inga sidostöttor. Jag har pratat med Harald efter hans ankomst till Båtskärsnäs. Det hade gått bra bortsett från att masten blivit mycket smutsig. Han rekommenderade inplastning för att slippa den omfattande rengöringen och jag har nu plastat in min mast.
Idag har vi mastat av Jerks båt. Det gick mycket bra.
Imorgon har åkaren lovat att komma med två trailers för att frakta över oss båda. Båtarna lyfts i en enorm containerkran, inte en mobilkran, som jag skrivit tidigare.
Så har den första snön börjat falla på fjälltopparna.

13 - 16 augusti Andenes - Bjarkoya - Narvik, 85 nm

Vädret har varit växlande, ostadigt skulle nog meteorologerna säga, sol, moln, regnskurar, vindstilla morgnar, ibland lite vind på dagarna, kyligt. Värmaren har fått jobba liksom motorn.
Jag har knappast sett några andra fritidsbåtar. I Andenes låg en tysk segelbåt, som jag tidigare träffat på. På Bjarkoya var jag ensam.
Torsdag 13 augusti var det dags för valsafari i stor ombyggd fiskebåt med start i Andenes. Dagen började med föredrag och visning av valutställningen i det nybyggda valsafarihuset. Bl a kunde man beskåda ett skelett av en spermval, den största tandvalen. Den minsta tandvalen, tumlaren, har jag sett ett flertal gånger. Spermvalen tycker mycket om (att äta) stora bläckfiskar och de hade gjort en fin modell av en spermval, som slogs med en jättebläckfisk. Spermvalhannarna verkar vara ganska stationära i djupområdet strax utanför Andenes. Honorna vill att det skall vara minst 15 grader varmt i vattnet och finns således inte i Norska havet.
Ca 10 nm utanför Andenes går djupet på en kort sträcka från några hundra meter till 1000 m. Här trivs spermvalarna eftersom det finns mycket fisk och bläckfiskar att äta. Valarna kan dyka ända ner till 2000 m djup.
Till det här området begav vi oss alltså. Vädret var inte det bästa, rätt blåsigt och ganska mycket sjö, dessutom regnskurar då och då och kallt. Sjösjuketabletter hade delats ut till intresserade innan avfärden men det kunde inte hindra en del från att spy friskt.
Det gick bra ändå! Safariledningen lokaliserade valarna m h a deras läten och sonarekolod, så vi fick se 4 spermvalar. Man ser valarna på avstånd genom sprutet. Båten kör då närmare och då ser man också ryggen och ryggfenan. Då fotograferar man så mycket man kan. Efter en stund har valen sprutat färdigt och hämtat tillräckligt med luft. Då dyker valen och man får se stjärtfenan sticka upp några sekunder innan den försvinner ner i djupet. Det är väldigt viktigt att man får ett bra foto på stjärtfenan. Det lyckades jag inte med, tyvärr. Håll till godo med en ryggbild!

Jag hade tänkt mig att även gå runt Senja och till Tromsö, men väderleksutsikterna verkade inte så bra när jag skulle gå från Andenes. Dessutom börjar jag känna mig ganska nöjd med alla underliga fjäll med snöklädda toppar, hav, fjordar, tidvatten, strömmar, fiskelägen och städer, som jag har sett, så jag bestämde mig för att nu får det vara nog och vände kosan söderut mot Bjarkoya och dagen därpå till Narvik. Båda dagarna blåste det faktiskt rätt friskt men rätt emot. Avstånden till hamnarna och oviljan att plåga mig, gjorde att jag gick för motor. I Ofotfjorden in mot Narvik satte jag faktiskt segel men det gick för långsamt i slörvinden, så det blev att stötta med motorn om jag skulle komma fram i rimlig tid.
Ofotjorden är 550 m djup på djupaste stället. Norr om fjorden är bergen runda och söderut är de taggiga. I Ofotfjorden går späckhuggarna in under vintern och äter sill. Då ordnas späckhuggarsafarin.
I gästhamnen i Narvik ligger en annan svensk båt, en X332 med skepparen Harald från Strängnäs. Harald har varit ända upp till Nordkap och Hammerfest. Hans motor har fått jobba i 500 timmar, så jag känner mig som en riktig seglare i jämförelse med honom. Vi har hjälpt varandra med att förbereda masterna för avtagning, dock har jag fått mest hjälp. Jag lurade Harald att hissa upp mig i masttoppen med spinnakerfallet. Tyvärr gick det inte att komma upp i toppen med det fallet, så Harald fick hissa upp mig en gång till, den här gången i storfallet. Då gick det bättre och jag kunde plocka ner alla givare.
Imorgon måndag kommer åkaren och hämtar X332:an och på onsdag blir Paula troligen hämtad. Masterna skall plockas av med mobilkranen, som lyfter båtarna. Det finns nämligen inga mastkranar i Narvik, även om det finns en del segelbåtar. Anledningen är antagligen att dels ligger båtarna i sjön under vintern och dels tar man upp båtarna med masten på. Kajen där vi skall lyftas upp ser skräckinjagande hög och oskyddad ut med stora bildäck. När det är lågvatten kan man bara drömma om att försöka ta sig upp på kajen, Någon stege såg jag inte, vid mitt besök idag. Vi får hoppas att det är lika vindfattigt, som det har varit hittills.

10 - 12 augusti Svolvaer - Loedingen - Harstad - Andenes, 111 nm

Vädret har varit växlande, sol, molnigt, regn, för det mesta ingen vind. Idag på på eftermiddagen har jag kunnat segla för en frisk halvvind. Jag befinner mig nu en bra bit norr om Narvik och inte långt från Tromsö. Härifrån Andenes utgår valsafaribåtarna och imorgon skall jag vara med på en valsafari.
Det är väldigt få båtar ute. I Loedingen var vi tre gästande båtar, i Harstad fyra och här är jag alldeles ensam.
Från Loedingen till Harstad passerade jag genom ett smalt sund med motström på upp till 4 knop, mycket tydliga virvlar och allmänt oroligt i vattnet. Båten svängde hit och dit och det var aningen obehagligt. Anledningen till den starka strömmen är att tidvattennivåerna är en halv meter högre norr om Lofoten. Norr om Lofoten är bergen rundare, kustremsan är låglänt med jordbruk och skog. Här och var syns sandstränder. Jag tycker nog bättre om den här typen av ljusare och vänligare landskap än de höga, branta och taggiga bergen längre söderut. Fjällsidorna har börjat skifta färg. Hösten verkar vara på väg.
I Norge ser man sällan riktigt gammal bebyggelse. Det mesta verkar modernt och välhållet. Det finns samhällen och glesare bebyggelse överallt längs stränderna.
I Harstad träffade jag en svensk seglare, Jerk Oldenburg, i en Monsun. Han hade seglat från Nyköping och skall precis som jag ta båten på trailer till Haparanda. Tidigare har han seglat jorden runt under en 10-årstid. Vi drack Irish coffee tillsammans och hade en trevlig kväll tillsammans.
Harstad är en relativt stor stad med 20000 inv, köpcentrum och gågata. Staden ligger på Hindöja, Norges största ö.
Tidigare har jag skrivit att jag nästan alltid kunnat förtöja vid flyttbryggor och inte behövt bry mig om tidvattnet. Här i Andenes var det för grunt vid flytbryggan, så nu ligger jag vid en kaj och måste se till att förtöjningarn räcker till nu när tidvattnet sjunker. Nivåskillnaden är dock beskedliga 1,5 m, så det skall nog gå bra.

6 - 9 augusti Reine - Kabelvåg - Stokmarknes - Svolvaer, 110 nm

Klocka är 9 den 9 augusti och jag befinner mig i Svolvaer för andra gången. Det regnar och stämningen ombord är inte helt på topp. Det skall väl bli bättre när jag har bakat och fått i mig förmiddagskaffet.

Torsdag 6 augusti låg dimman tät över Reine. När den började lätta gjorde jag ett försök att ge mig av men var tvungen att vända tillbaka eftersom dimman låg tät en bit ut. Vid 12-tiden kom jag iväg. Det börjar bli tjatigt att upprepa att det var stiltje, men den här dagen hade alla stiltjors moder slagit till, inte en krusning!
Inget speciellt hände under dagen och klocka 19 var jag framme i Kabelvåg, som ligger några nm söder om Svolvaer.
Nätterna är fortfarande ljusa. Solen går ner omkring 22.30 och upp vid 5-tiden och den verkar befinna sig strax under horisonten.

På fredagen gick jag norrut genom Raftsundet och in i Trollfjorden. Vädret, som på morgonen var molnigt, blev passande nog soligt när jag kom fram till Trollfjorden. Det var mycket vackert med snöklädda toppar och nästan lodräta bergssidor i den trånga fjorden. Det är dock inte trängre än att Hurtigrutens båtar kan gå in och vända. Efter att ha ätit lunch under färd, ankrade jag, diskade och drack kaffe. När jag kommit ut ur Raftsundet, gjorde jag några lönlösa försök att segla. Så fort seglen kommer upp dör vinden.
Det här området ligger norr om Lofoten och heter Vesterålen. Bergen/fjällen är mer rundade och kusterna lägre med skogs- och jordbrukslandskap. Här och var lyser sandstränder. I Vesterålen finns även taggiga fjäll och det högsta heter Möysalen och är 1266 m högt. Det är det högsta i både Lofoten och Vesterålen.
I gästhamnen i Stokmarknes blev vi så småningom två segelbåtar och en motorbåt. Den andra segelbåten var en tysk.

Min plan var att fortsätta norrut, eventuellt till Andenes, för att där delta i någon valsafari. Efter Andenes hade jag tänkt runda en ö, som heter Senja, som ligger ca 25 nm SV om Tromsö. Det visade sig dock att avståndet till de närmaste hamnarna från Stokmarknes var nästan 60 nm. Dessutom regnade det på lördagen och man skulle vara tvungen att passera genom sund med stark ström för att slutligen bli tvungen att kryssa de sista 20 nm över öppet hav i frisk bris. Mitt beslut blev att gå tillbaka genom Raftsundet till Svolvaer och därefter ta en annan, mer skyddad väg med fler hamnar.

Gårdagen började alltså med regn men blev så småningom varm med växlande molnighet. Jag ankrade på vägen, åt lunch, ”badade” och duschade. På avstånd såg jag både tumlare och havsörn. På vägen in till Svolvaer tankade jag diesel. Här i Svolvaer ligger två segelbåtar och ett 10-tal motorbåtar och det finns gott om lediga platser.

Innan jag seglade iväg hade jag ett antal föreställningar om hur det skulle vara att segla i Norge:

- Vädret skulle vara opålitligt och det skulle snabbt kunna bli hårda vindar. Så har det inte alls varit. Det har varit mycket vackert väder och oerhört mycket stiltje. Väderleksrapporterna har stämt bra.
- Det skulle vara farligare att segla i Norge än i Sverige. Man skulle färdas i fjordar med branta bergväggar och mycket få hamnar att tillgå när det började bli dåligt väder. Tvärtom finns det väldigt många skyddade hamnar och man färdas inte i fjordarna utan huvudsakligen mellan den yttre låga skärgården och fjordarna med de höga bergen. Jag skulle nästan vilja påstå att det kan vara farligare i Sverige. Norrlandskusten har längre oskyddade kuststräckor än vad Norge har. I Norge finns det dock vissa korta kuststräckor, som är mycket farliga, inte bara oskyddade för vind utan dessutom utsatta för farliga strömmar, som i samverkan med vinden kan skapa stora, brytande vågor. Ingen ger sig dock ut på dessa kuststräckor om väderleksprognoserna är dåliga.
- I hamnarna skulle man bli tvungen att förtöja vid fasta kajer och när det blev lågvatten skulle man bli tvungen att klättra flera meter på stegar för att komma upp på kajen. Så är det inte. Man ligger alltid vid flytbryggor och berörs då inte alls av tidvattnet.
- När jag kom till norra Norge, skulle det finnas väldigt få fritidsbåtar och i de små hamnarna skulle lokalbefolkningen gå man ur huse för att välkomna den sällsynta besökaren törstande efter nyheter från den stora världen. Naturligtvis är det inte så. Här finns massor av fritidsbåtar och man seglar t o m året runt. De flesta båtarna ligger i vattnet på vintern. Båtarna är av samma fabrikat, som vi har i Sverige och väldigt många är svensktillverkade båtar. De är utrustade p s s som i Sverige.
- Sammantaget är det alltså inte märkvärdigare att segla i Norge än att segla i Stockholms skärgård.

5 augusti Henningsvaer - Reine 32 nm

Soligt, varmt, aningen disigt samt stiltje. Det betyder motorgång. På vägen mot Reine tittade jag in i Nusfjord, en rekommenderad hamn. Klockan 12 hade jag fortfarande inte sett en enda fritidsbåt, endast 2 fiskebåtar. En timme senare kunda jag förtöja i Reine, en mycket trevlig hamn enligt min smak, med bl a gratis Internetuppkoppling, diesel, vatten och el på bryggan.
På eftermiddagen gjorde jag en cykeltur på 22 km TOR Å. Å ligger så långt söderut på Lofoten, som man kan komma landvägen. Det var en trevlig cykeltur med lagom mycket backar. Jag mötte många cyklande, vandrande och bilande turister. Vägen är fullskyltad med reklam om lediga "rorbuer", som är en sorts nybyggda sjöbodar avsedda för turister. Från Å hade man en fin utsikt över de två dimhöljda öarna söder om Lofotens "fastland".
På kvällen blev jag bjuden på Irish coffee i en norsk båt. Trevligt och gott! Nu är klockan 23.30 och det är fortfarande ljust ute även om solen gått ner under horisonten.

3 - 4 augusti Nordskot - Skrova - Svolvaer 29 nm

Himlen är blå, solen skiner och det är väldigt varmt. Som vanligt är det vindstilla. Jag kom igår 3 augusti, efter att först besökt Skrova, en ö strax ost om Lofoten, till Svolvaer, "huvudstaden" på Lofoten. Det blev en fin bidevindssegling till Skrova. Skrova är känt för sina sandstränder och jag cyklade och vandrade för att nå dessa. Mycket fint! Badtemperatur 16 grader och flera människor badade faktiskt.
På eftermiddagen fortsatte jag de 5 nm in till Svolvaer. Här är det fullsatta uteserveringar och folk, som strosar omkring på strandpromenaden i värmen. Utflyktsbåtar och Hurtigrutbåtar kommer och går. Idag, 4 augusti, har jag handlat mat och cyklat runt. Efter lunch, fortsatte jag ett kort stycke till Henningsvaer. På vägen ankrade jag i en vik, badade, duschade och åt färsk stekt torsk (köpt på COOP). I Henningsvaer blev gästhamnen så småningom full (10 båtar).

29 juli - 2 augusti Nesna - Nordskot

Nesna – Lovund – Traena (Husöja) – Svartisen – Bodö – Nordskot, 170 nm.
Det har varit en mycket fin vecka. Vädret har varit strålande. Veckan började tisdag 29 juli med en liggedag i Nesna, där jag ägnade mig åt tvätt av kläder, klippte mig och cyklade runt. Jag skrev tidigare att skillnaden mellan låg- och högvatten var nära 3 m, vilket man hade sagt. Det var inte korrekt. Skillnaden var bara 1,5 m. 3 m blir det kanske under speciella förhållanden när sol och måne, vind och strömmar samverkar.

Norrmännen är pigga på att rekommendera hamnar och öar, som man bör besöka. På onsdag begav jag mig därför av mot rekommenderade Lovund, en ö en bit ut i havsbandet. Solen sken och havet låg som ett nybonat golv. Trots det blåste det en svag vind, som gjorde att jag kunde segla. Stämningen var magisk, om jag får vara lite poetisk. Som vanligt på förmiddagen var jag alldeles ensam. Vid horisonten bakom mig började glaciären Svartisen dyka upp.
Lovund har en levande fiskeindustri, vilket är ganska unikt för en ö, som ligger så långt ut i havet, har jag fått lära mig. Den såg i alla fall ganska otrivsam ut med sina industrianläggningar och fiskeodlingar och dessutom hittade jag ingen gästhamn så jag fortsatte ännu längre ut till Husöja i Traena kommun, också ett levande samhälle, allra längst ut. De hade också en fin, väl skyddad gästhamn samt både postkontor och butik. Där finns också mycket konstigt formade berg.
De djur jag tidigare kallat delfiner är i själva verket tumlare, den minsta tandvalen. Tumlare lär finnas även i Östersjön, dock är de sällsynta där. Under seglingen till Traena såg jag både tumlare och ett sälhuvud sticka upp.

På torsdag var det som vanligt, vinden rätt emot och 2 m/s. Så småningom ökade vinden och seglen åkte upp för att efter en stund åka ner igen. Vinden verkar ligga i stråk, troligen beroende på de höga bergen och fjordarna. Det blir mycket svårseglat. Vinden ändrar dessutom riktning ideligen. Under dagen passerade jag polcirkeln utan att märka något. När jag kom in i fjorden, som leder in mot Svartisen, kom det kraftiga fallvindar upp till 14 m/s från de höga fjällen. Alla kanske inte vet att Svartisen är Norges näst största glaciär med en arm ned mot fjorden, som är den lägst belägna glaciärarmen, cirka 100 m över havsytan. Det finns en gästbrygga längst in i fjorden, där jag kunde förtöja. Under natten var 5 segelbåtar förtöjda vid bryggan. För att komma upp till glaciären cyklade jag först 4 km och vandrade sedan 2 km uppför. Det här var en av de större upplevelserna hittills under seglingen. Det är en fantastisk syn att se glaciären slingra sig ned för bergssidan och den enorma mängden is och snö uppe på bergskammen.

Fredagen 1 augusti började med stiltje, växlande molnighet temperaturen på den svala sidan. Strax före 11 fick jag fin vind och kunde segla i en stadig halvvind på 7-9 m/s nästan resten av dagen. Dessutom blev det soligt. En mycket lyckad seglingsdag, som slutade i Bodö efter 51 nm och en snittfart på 6 knop. På kvällen hann jag med en rejäl rundtur på cykel i staden. Något märkvärdigare än flera köpcentra, många sportbutiker och några gågator kunde jag inte upptäcka. Kanske inte att undra på eftersom Bodö blev bombat under andra världskriget och sedan uppbyggt igen. Staden har 40000 invånare.

Så är vi framme vid dagens datum, söndag 2 augusti. Klockan är 2130. Jag ligger i en liten gästhamn, som ligger 40 nm norr om Bodö. Vädret är mycket varmt, cirka 25 grader och solen lyser. Det skall den göra ett tag till och den skall väl bara göra ett kort besök under horisonten, som består av den imponerande, taggiga Lofotenväggen.
Dagen började med en fin bidevindssegling men övergick så småningom, som vanligt, i motorgång. Bergen norr om Bodö är både avrundade skogklädda och av den taggiga typen. Vid stränderna ligger små byar, som ser mycket trevliga ut. Här och var lyser guldgula sandstränder med grönskimrande vatten. Det är lite Medelhavsstämning. Klockan 10 ankrade jag, ”badade” (12 grader), duschade och drack kaffe. Stämnngen ombord var på topp! I Nordskot blev vi så småningom 4 båtar, varav 2 segelbåtar. Det börjar märkas att semestrarna går mot sitt slut.
Många underliga fåglar, stora och små, flyger och flyter omkring. Havsörnar och lunnefåglar känner jag igen, men resten?
Imorgon går jag över till Lofoten. Avståndet till den närmast belägna hamnen är bara 20 nm.