6 - 9 augusti Reine - Kabelvåg - Stokmarknes - Svolvaer, 110 nm

Klocka är 9 den 9 augusti och jag befinner mig i Svolvaer för andra gången. Det regnar och stämningen ombord är inte helt på topp. Det skall väl bli bättre när jag har bakat och fått i mig förmiddagskaffet.

Torsdag 6 augusti låg dimman tät över Reine. När den började lätta gjorde jag ett försök att ge mig av men var tvungen att vända tillbaka eftersom dimman låg tät en bit ut. Vid 12-tiden kom jag iväg. Det börjar bli tjatigt att upprepa att det var stiltje, men den här dagen hade alla stiltjors moder slagit till, inte en krusning!
Inget speciellt hände under dagen och klocka 19 var jag framme i Kabelvåg, som ligger några nm söder om Svolvaer.
Nätterna är fortfarande ljusa. Solen går ner omkring 22.30 och upp vid 5-tiden och den verkar befinna sig strax under horisonten.

På fredagen gick jag norrut genom Raftsundet och in i Trollfjorden. Vädret, som på morgonen var molnigt, blev passande nog soligt när jag kom fram till Trollfjorden. Det var mycket vackert med snöklädda toppar och nästan lodräta bergssidor i den trånga fjorden. Det är dock inte trängre än att Hurtigrutens båtar kan gå in och vända. Efter att ha ätit lunch under färd, ankrade jag, diskade och drack kaffe. När jag kommit ut ur Raftsundet, gjorde jag några lönlösa försök att segla. Så fort seglen kommer upp dör vinden.
Det här området ligger norr om Lofoten och heter Vesterålen. Bergen/fjällen är mer rundade och kusterna lägre med skogs- och jordbrukslandskap. Här och var lyser sandstränder. I Vesterålen finns även taggiga fjäll och det högsta heter Möysalen och är 1266 m högt. Det är det högsta i både Lofoten och Vesterålen.
I gästhamnen i Stokmarknes blev vi så småningom två segelbåtar och en motorbåt. Den andra segelbåten var en tysk.

Min plan var att fortsätta norrut, eventuellt till Andenes, för att där delta i någon valsafari. Efter Andenes hade jag tänkt runda en ö, som heter Senja, som ligger ca 25 nm SV om Tromsö. Det visade sig dock att avståndet till de närmaste hamnarna från Stokmarknes var nästan 60 nm. Dessutom regnade det på lördagen och man skulle vara tvungen att passera genom sund med stark ström för att slutligen bli tvungen att kryssa de sista 20 nm över öppet hav i frisk bris. Mitt beslut blev att gå tillbaka genom Raftsundet till Svolvaer och därefter ta en annan, mer skyddad väg med fler hamnar.

Gårdagen började alltså med regn men blev så småningom varm med växlande molnighet. Jag ankrade på vägen, åt lunch, ”badade” och duschade. På avstånd såg jag både tumlare och havsörn. På vägen in till Svolvaer tankade jag diesel. Här i Svolvaer ligger två segelbåtar och ett 10-tal motorbåtar och det finns gott om lediga platser.

Innan jag seglade iväg hade jag ett antal föreställningar om hur det skulle vara att segla i Norge:

- Vädret skulle vara opålitligt och det skulle snabbt kunna bli hårda vindar. Så har det inte alls varit. Det har varit mycket vackert väder och oerhört mycket stiltje. Väderleksrapporterna har stämt bra.
- Det skulle vara farligare att segla i Norge än i Sverige. Man skulle färdas i fjordar med branta bergväggar och mycket få hamnar att tillgå när det började bli dåligt väder. Tvärtom finns det väldigt många skyddade hamnar och man färdas inte i fjordarna utan huvudsakligen mellan den yttre låga skärgården och fjordarna med de höga bergen. Jag skulle nästan vilja påstå att det kan vara farligare i Sverige. Norrlandskusten har längre oskyddade kuststräckor än vad Norge har. I Norge finns det dock vissa korta kuststräckor, som är mycket farliga, inte bara oskyddade för vind utan dessutom utsatta för farliga strömmar, som i samverkan med vinden kan skapa stora, brytande vågor. Ingen ger sig dock ut på dessa kuststräckor om väderleksprognoserna är dåliga.
- I hamnarna skulle man bli tvungen att förtöja vid fasta kajer och när det blev lågvatten skulle man bli tvungen att klättra flera meter på stegar för att komma upp på kajen. Så är det inte. Man ligger alltid vid flytbryggor och berörs då inte alls av tidvattnet.
- När jag kom till norra Norge, skulle det finnas väldigt få fritidsbåtar och i de små hamnarna skulle lokalbefolkningen gå man ur huse för att välkomna den sällsynta besökaren törstande efter nyheter från den stora världen. Naturligtvis är det inte så. Här finns massor av fritidsbåtar och man seglar t o m året runt. De flesta båtarna ligger i vattnet på vintern. Båtarna är av samma fabrikat, som vi har i Sverige och väldigt många är svensktillverkade båtar. De är utrustade p s s som i Sverige.
- Sammantaget är det alltså inte märkvärdigare att segla i Norge än att segla i Stockholms skärgård.