7 - 8 september. Gävle - Gräddö - Nynäshamn, 153 nm

Måndag 7 september blev en fin, solig eglingsdag med slör, halvvind och en avslutande bidevindsbog längs Väddö till Simpnäsklubb. Jag siktade först på Öregrund men fortsatte sedan direkt till Gräddö, dit jag kom vid 21-tiden i mörker. 83 nm på 14 timmar gav en snittfart på 6 knop.
På tisdagen var det som vanligt igen, S-SV-vind. Jag hade förtöjt längs med bryggan i Gräddö och hade vinden in från sidan men fick hjälp att komma ut av ett gäng, som skulle på kurs i röjsågning. Något tålamod för att kryssa hade jag inte utan nu ville jag komma hem. Det blev motorgång i 70 nm. Kl 19.15 kunde jag förtöja i Fagerviken. Per Lundgren och Lennart Myhrman, som just avslutat en bastu i klubbhuset, kom ombord och vi delade på en flaska vin.

Den totala distansen blev 2700 nm. Transporten från Narvik till Bårskärsnäs var 55 mil. Jag startade 19 maj och kom hem 8 september, dvs resan varade i ca 110 dagar. Det blir således måttliga 25 nm per dag.

Kostnader
Sjökort, Norsk Lots, hamnböcker 14000 kr
Hamnavgifter 13000 kr
Trailertransport 20000 kr
Båtlyft och avmastning i Narvik 3000 kr
Sjösättning och påmastning i Båtskärsnäs 1200 kr
Diesel 850 l 10000 kr
___________________________________
Summa 70000 kr
Försäljning sjökort -10000 kr
___________________________________
Netto 60000 kr eller 550 kr/dag
Merkostnader tillkommer för 50 % dyrare mat i Norge.

3 - 6 september. Härnösand - Mellanfjärden - Enånger - Granskär (Gävle), 140 nm

Vinden har har envist blåst från S-SV, dvs rätt emot. Genom att det så lång tid har blåst från samma håll har sjön blivit väldigt grov och krabb. Det har varit jobbiga dagar. Jag har seglat ett fåtal timmar, i övrigt har motorn fått jobba.
I Mellanfjärden blev det en liggedag när det var kulingvarning. Jag cyklade och besökte en gammal klasskamrat, som höll på att renovera en sjöbod i Hårte, 6 km från Mellanfjärden. I Mellanfjärden hade man byggt en ny bastu sedan jag var där förra året. Det blev två bastukvällar.
Från Mellanfjärden hade jag tänkt att gå till Axmar brygga. Det blev för jobbigt och jag gav upp och gick in till Enånger-Borka. Som tur var fanns det en nybyggd automattank där. Dieseln var nära att ta slut. Både i Mellanfjärden och i Enånger var jag ensam. Restaurangerna i båda hamnarna var stängda för säsongen.
SMHI hade lovat vind från V-NV idag. Till en början stämde det, även om vinden var väldigt svag. Så småningom vred vinden till SO och blev som vanligt rätt emot. Nu spelade det inte så stor roll eftersom den var så svag. Jag seglade en kort stund sedan blev det motor som vanligt igen. Havet var i alla fall lugnt och kaffet kunde tillagas och intas på ett anständigt sätt tillsammans med nybakat bröd. Här på Granskär, strax utanför Gävle, har Kryssarklubben en hamn där jag förtöjt långsides vid flytbryggan. Vinden har mojnat helt och havet är spegelblankt.

31 augusti - 2 september. Norrbyskär - Bönhamn - Lustholmen - Härnösand, 86 nm

Den sydliga - sydvästliga vinden har varit och är synnerligen envis. Dessutom har den varit frisk och orsakat väldigt obekväm sjögång. Efter att ha passerat Skags udde kunde jag gå innanför Höga kusten-öarna och slippa den värsta sjögången. På Ulvön stannade jag enbart för att tanka. Endast en kort sträcka efter Bönhamn har jag haft ett segel uppe. I Bönhamn var jag ensam, på Lustholmen var vi tre båtar och här i Härnösand är jag ensam gästande båt. Bortsett från vinden så har vädret varit bra, soligt och varmt. På Lustholmen både badade och bastade jag. Fin nybyggd bastu med vacker sjöutsikt! Det mest dramatiska som hänt är att jag hittade en fästing på benet.
Idag gick jag 3 nm från Lustholmen in till Härnösand, där jag har förtöjt i deras gästhamn mitt inne i stan, mellan broarna. Dagen har jag ägnat åt att bl a handla. Broöppning är beställ till kl 09 imorgon. Då siktar jag på Mellanfjärden och hoppas att sjön har lagt sig något efter nattens och dagens hårda vindar. SMHI hade varnat för kuling.

27 - 30 augusti. Skelleftehamn - Ratan - Bredvik (Holmsund) - Norrbyskär (16 nm SV Holmsund), 111 nm

I Skelleftehamn blev det en liggedag på torsdagen. Jag träffade min kusin och hennes man, som bjöd på hembakade hallonmuffins till förmiddagskaffet och lunch på restaurangen i båthamnen. Mycket gott! De skjutsade mig även in till Skellefteå så att jag kunde köpa sjökort. På eftermiddagen cyklade jag till Skelleftehamns "centrum" och handlade lite mat samt bytte bromsbackar på cykeln. Det blev bastu på kvällen i klubbhusets fina bastu.
Efter att ha fyllt diesel kom jag iväg vid 8.30-tiden på fredagen. Ganska snart fick jag ge upp och ankra i en vik eftersom dimman tätnade. Vid 10.30-tiden kom jag iväg igen. Dimman kom och gick. Vinden var svag och största delen av dan var jag tvungen att gå för motor. I Ratan var jag enda båt vid kajen.
Lördagen bjöd på regn, uppehåll, men mulet och på kvällen sol. Vinden var frisk och rätt emot. Vid varje kursändring ändrade sig också vinden så att den alltid var förifrån. Sjön var krabb och vattnet sprutade över båten. Jobbigt!
I Bredvik stod 3 man på bryggan och tog emot och bjöd in mig till kvällens surströmmingsfest! Innan festen bastade jag i en av ostkustens finaste bastur.
Idag söndag har det varit jobbigt igen, mycket grov sjö och vinden rätt emot. Till slut gav jag upp det mål jag hade valt och föll av mot Norrbyskär, där jag ensam har förtöjt i en naturhamn med flytbrygga. Dagens distans blev försumbar, 20 nm. De kommande dagarna ser lika dystra ut med avseende på vindriktning och styrka. Hård vind rätt emot och grov sjö och inga öar att ta skydd bakom förrän Höga kusten. Det ser ut att bli sommarens tuffaste dagar. Jag saknar Norges skyddade farleder!

23 - 26 augusti Båtskärsnäs - Junkön - Skelleftehamn, 99 nm

Jag går för motor mot Skelleftehamn och det är onsdag 26 augusti. Dimman tätnar. Sikten är cirka 200 m. Det är inte speciellt behagligt. M h a AIS-mottagaren ser jag en lastbåt cirka 3 nm för om mig, alltså ingen kollissionsrisk. Det verkar finnas väldigt få båtar ute, så jag hoppas på det bästa. På förmiddagen var det soligt och varmt och jag kunde segla någon timma.
Söndag, måndag och halva tisdag ägnade jag åt att först förbereda masten och att sedan masta på och åt att tvätta båten ren från vägdamm och oljefläckar. Jerk (Monsunen) och jag fick också låna en bil och åkte in till Kalix och handlade samt plockade ut kontanter för att kunna betala åkaren. På tisdag kväll fick jag också besök av en kusindotter, hennes man och deras dotter. Några cykelturer runt Båtskärsnäs har jag också hunnit med. Det har varit varma och soliga dagar.
Efter att ha både seglat och gått för motor kom jag igår kväll till Junkön. Några besökare höll på att basta och jag kunde, efter att de gett sig av, krypa in i den uppvärmda bastun. Bastun var av bästa norrländska varumärke, vedeldad och med vattenmagasin samt fin utsikt över havet. Det var första bastubesöket sedan jag for hemifrån. Vi blev två båtar, som låg kvar i hamnen över natten.

21 -22 augusti Narvik - Båtskärsnäs

Så är då den mest spännande etappen på färden mellan Nynäshamn och Båtskärsnäs avklarad. Jag sitter nu i Båtskärsnäs och båten är sjösatt. Mast saknas än så länge. Vädret har varit väldigt fint under dagen, varmt och soligt. Nu har solen precis gått ner.
Åkaren Bertil hade lovat mig hämtning onsdag 19 augusti. Det gick inte eftersom en tidigare båt kom iväg så sent från Narvik. Istället skulle det bli torsdag. Även Jerk med Monsunen hade blivit lovad hämtning på torsdag genom Norrkust Marina, som anlitat Bertil, som antog att det var jag, som var Jerk. Nu blev lösningen till slut att Bertil skulle komma med två trailers på fredag morgon. Fredag morgon blev så småningom kl 13 eftersom man fastnat i norska tullen tre timmar p g a krångel med papper. På förmiddagen var vädret strålande med sol och vindstilla, perfekt för upptagning i en containerhamn. När vi äntligen kom igång med upptagningen hade det börjat både regna och blåsa rätt in i hamnen. Ovanpå det hade ett par bogserbåtar börja köra omkring och skapa svall. Jag kom i alla fall upp fint och blev placerad på trailern. När vi skulle kontrollera höjden på transporten och jag var uppe i båten för att mäta, kantrade båten och blev hängande i 45 graders vinkel i banden! Kranföraren hade släppt för mycket på banden. Jag lyckades ta mig ur båten och det verkar inte som om båten hade skadats. Hela upptagningen måste dock göras om, för att båten skulle hamna horisontellt i banden, och nu var det riktigt skvalpigt och obehagligt. Det blev mycket tidsödande. Innan båda båtarna var uppe och masterna lastade var klockan 18.
Två dragbilar med trailers och en följebil kunde till slut ge sig av. Jag åkte i en av dragbilarna och Jerk i följebilen. Så småningom bytte vi plats. Tullen kunnde passeras utan problem. Vid 20-tiden åt vi en god 3-rättersmiddag på Abisko fjällstation och tittade på Lapporten. 22.30 var det färdigkört enligt färdskrivarna. Dags att gå till sängs på en parkeringsplats i ödemarken en bit från Kiruna. Bertil, den andre dragbilsföraren Rune och följebilsföraren Göran sov i sina bilar och vi båtägare sov i våra båtar. 07.15 var det dags att fortsätta. Solen sken och det blev mycket varmt. Vid 16-tiden var vi framme i Båtskärsnäs. Steve och hans bror Kent sjösatte oss omgående och galant med sin jättekran. Det känns mycket bra att vara tillbaka i Sverige!! Nu återstår rengöring av båten från allt vägdamm samt påmastning. Troligen kan jag segla söderut på tisdag.

16 - 20 augusti Narvik

De här dagarna har jag och Jerk Oldenburg (med en Monsun) ägnat oss åt att förbereda båtarna för transporten och förbereda avmastning. Jag har också passat på att byta olja i motorn och backventil i toaletten. I måndags fick jag en stor sej av en fritidsfiskare och jag bjöd Jerk på middag. Igår var det så räkfrossa i Jerks båt. Fransmannen Marc, som fraktats över från Sverige deltog också. Marc skall övervintra i Tromsö. Hur kul kan det vara?
I tisdags mastade jag av m h a en lastbil med kran. Det gick inte så bra beroende dels på att vi inte fick upp lyftöglan på rätt ställe och dels på att kranarmen fastnade under övre spridarparet. Till slut hamnade den i alla fall på marken, relativt oskadad. Sammanlagt var 5 personer engagerade i avmastningen. Det hela underlättades inte av att tidvattnet sjunkit och det nästan inte gick att vare sig komma upp ur eller ner i båten utan fara för livet. Samtidigt började det blåsa in mot den helt oskyddade hamnen så båten åkte upp och ner. Till råga på allt låg det tjockolja eller smält asfalt på kajen så det blev en del saneringsarbete efteråt. Om något år kanske man tycker att det här var kul.
Samma dag lastades Haralds båt, X332:an, för transport till Sverige. Med hjälp av lastpallar stöttade man under aktern och därefter använde man spännband för att fixera båten. Inget stöd under fören och inga sidostöttor. Jag har pratat med Harald efter hans ankomst till Båtskärsnäs. Det hade gått bra bortsett från att masten blivit mycket smutsig. Han rekommenderade inplastning för att slippa den omfattande rengöringen och jag har nu plastat in min mast.
Idag har vi mastat av Jerks båt. Det gick mycket bra.
Imorgon har åkaren lovat att komma med två trailers för att frakta över oss båda. Båtarna lyfts i en enorm containerkran, inte en mobilkran, som jag skrivit tidigare.
Så har den första snön börjat falla på fjälltopparna.

13 - 16 augusti Andenes - Bjarkoya - Narvik, 85 nm

Vädret har varit växlande, ostadigt skulle nog meteorologerna säga, sol, moln, regnskurar, vindstilla morgnar, ibland lite vind på dagarna, kyligt. Värmaren har fått jobba liksom motorn.
Jag har knappast sett några andra fritidsbåtar. I Andenes låg en tysk segelbåt, som jag tidigare träffat på. På Bjarkoya var jag ensam.
Torsdag 13 augusti var det dags för valsafari i stor ombyggd fiskebåt med start i Andenes. Dagen började med föredrag och visning av valutställningen i det nybyggda valsafarihuset. Bl a kunde man beskåda ett skelett av en spermval, den största tandvalen. Den minsta tandvalen, tumlaren, har jag sett ett flertal gånger. Spermvalen tycker mycket om (att äta) stora bläckfiskar och de hade gjort en fin modell av en spermval, som slogs med en jättebläckfisk. Spermvalhannarna verkar vara ganska stationära i djupområdet strax utanför Andenes. Honorna vill att det skall vara minst 15 grader varmt i vattnet och finns således inte i Norska havet.
Ca 10 nm utanför Andenes går djupet på en kort sträcka från några hundra meter till 1000 m. Här trivs spermvalarna eftersom det finns mycket fisk och bläckfiskar att äta. Valarna kan dyka ända ner till 2000 m djup.
Till det här området begav vi oss alltså. Vädret var inte det bästa, rätt blåsigt och ganska mycket sjö, dessutom regnskurar då och då och kallt. Sjösjuketabletter hade delats ut till intresserade innan avfärden men det kunde inte hindra en del från att spy friskt.
Det gick bra ändå! Safariledningen lokaliserade valarna m h a deras läten och sonarekolod, så vi fick se 4 spermvalar. Man ser valarna på avstånd genom sprutet. Båten kör då närmare och då ser man också ryggen och ryggfenan. Då fotograferar man så mycket man kan. Efter en stund har valen sprutat färdigt och hämtat tillräckligt med luft. Då dyker valen och man får se stjärtfenan sticka upp några sekunder innan den försvinner ner i djupet. Det är väldigt viktigt att man får ett bra foto på stjärtfenan. Det lyckades jag inte med, tyvärr. Håll till godo med en ryggbild!

Jag hade tänkt mig att även gå runt Senja och till Tromsö, men väderleksutsikterna verkade inte så bra när jag skulle gå från Andenes. Dessutom börjar jag känna mig ganska nöjd med alla underliga fjäll med snöklädda toppar, hav, fjordar, tidvatten, strömmar, fiskelägen och städer, som jag har sett, så jag bestämde mig för att nu får det vara nog och vände kosan söderut mot Bjarkoya och dagen därpå till Narvik. Båda dagarna blåste det faktiskt rätt friskt men rätt emot. Avstånden till hamnarna och oviljan att plåga mig, gjorde att jag gick för motor. I Ofotfjorden in mot Narvik satte jag faktiskt segel men det gick för långsamt i slörvinden, så det blev att stötta med motorn om jag skulle komma fram i rimlig tid.
Ofotjorden är 550 m djup på djupaste stället. Norr om fjorden är bergen runda och söderut är de taggiga. I Ofotfjorden går späckhuggarna in under vintern och äter sill. Då ordnas späckhuggarsafarin.
I gästhamnen i Narvik ligger en annan svensk båt, en X332 med skepparen Harald från Strängnäs. Harald har varit ända upp till Nordkap och Hammerfest. Hans motor har fått jobba i 500 timmar, så jag känner mig som en riktig seglare i jämförelse med honom. Vi har hjälpt varandra med att förbereda masterna för avtagning, dock har jag fått mest hjälp. Jag lurade Harald att hissa upp mig i masttoppen med spinnakerfallet. Tyvärr gick det inte att komma upp i toppen med det fallet, så Harald fick hissa upp mig en gång till, den här gången i storfallet. Då gick det bättre och jag kunde plocka ner alla givare.
Imorgon måndag kommer åkaren och hämtar X332:an och på onsdag blir Paula troligen hämtad. Masterna skall plockas av med mobilkranen, som lyfter båtarna. Det finns nämligen inga mastkranar i Narvik, även om det finns en del segelbåtar. Anledningen är antagligen att dels ligger båtarna i sjön under vintern och dels tar man upp båtarna med masten på. Kajen där vi skall lyftas upp ser skräckinjagande hög och oskyddad ut med stora bildäck. När det är lågvatten kan man bara drömma om att försöka ta sig upp på kajen, Någon stege såg jag inte, vid mitt besök idag. Vi får hoppas att det är lika vindfattigt, som det har varit hittills.

10 - 12 augusti Svolvaer - Loedingen - Harstad - Andenes, 111 nm

Vädret har varit växlande, sol, molnigt, regn, för det mesta ingen vind. Idag på på eftermiddagen har jag kunnat segla för en frisk halvvind. Jag befinner mig nu en bra bit norr om Narvik och inte långt från Tromsö. Härifrån Andenes utgår valsafaribåtarna och imorgon skall jag vara med på en valsafari.
Det är väldigt få båtar ute. I Loedingen var vi tre gästande båtar, i Harstad fyra och här är jag alldeles ensam.
Från Loedingen till Harstad passerade jag genom ett smalt sund med motström på upp till 4 knop, mycket tydliga virvlar och allmänt oroligt i vattnet. Båten svängde hit och dit och det var aningen obehagligt. Anledningen till den starka strömmen är att tidvattennivåerna är en halv meter högre norr om Lofoten. Norr om Lofoten är bergen rundare, kustremsan är låglänt med jordbruk och skog. Här och var syns sandstränder. Jag tycker nog bättre om den här typen av ljusare och vänligare landskap än de höga, branta och taggiga bergen längre söderut. Fjällsidorna har börjat skifta färg. Hösten verkar vara på väg.
I Norge ser man sällan riktigt gammal bebyggelse. Det mesta verkar modernt och välhållet. Det finns samhällen och glesare bebyggelse överallt längs stränderna.
I Harstad träffade jag en svensk seglare, Jerk Oldenburg, i en Monsun. Han hade seglat från Nyköping och skall precis som jag ta båten på trailer till Haparanda. Tidigare har han seglat jorden runt under en 10-årstid. Vi drack Irish coffee tillsammans och hade en trevlig kväll tillsammans.
Harstad är en relativt stor stad med 20000 inv, köpcentrum och gågata. Staden ligger på Hindöja, Norges största ö.
Tidigare har jag skrivit att jag nästan alltid kunnat förtöja vid flyttbryggor och inte behövt bry mig om tidvattnet. Här i Andenes var det för grunt vid flytbryggan, så nu ligger jag vid en kaj och måste se till att förtöjningarn räcker till nu när tidvattnet sjunker. Nivåskillnaden är dock beskedliga 1,5 m, så det skall nog gå bra.

6 - 9 augusti Reine - Kabelvåg - Stokmarknes - Svolvaer, 110 nm

Klocka är 9 den 9 augusti och jag befinner mig i Svolvaer för andra gången. Det regnar och stämningen ombord är inte helt på topp. Det skall väl bli bättre när jag har bakat och fått i mig förmiddagskaffet.

Torsdag 6 augusti låg dimman tät över Reine. När den började lätta gjorde jag ett försök att ge mig av men var tvungen att vända tillbaka eftersom dimman låg tät en bit ut. Vid 12-tiden kom jag iväg. Det börjar bli tjatigt att upprepa att det var stiltje, men den här dagen hade alla stiltjors moder slagit till, inte en krusning!
Inget speciellt hände under dagen och klocka 19 var jag framme i Kabelvåg, som ligger några nm söder om Svolvaer.
Nätterna är fortfarande ljusa. Solen går ner omkring 22.30 och upp vid 5-tiden och den verkar befinna sig strax under horisonten.

På fredagen gick jag norrut genom Raftsundet och in i Trollfjorden. Vädret, som på morgonen var molnigt, blev passande nog soligt när jag kom fram till Trollfjorden. Det var mycket vackert med snöklädda toppar och nästan lodräta bergssidor i den trånga fjorden. Det är dock inte trängre än att Hurtigrutens båtar kan gå in och vända. Efter att ha ätit lunch under färd, ankrade jag, diskade och drack kaffe. När jag kommit ut ur Raftsundet, gjorde jag några lönlösa försök att segla. Så fort seglen kommer upp dör vinden.
Det här området ligger norr om Lofoten och heter Vesterålen. Bergen/fjällen är mer rundade och kusterna lägre med skogs- och jordbrukslandskap. Här och var lyser sandstränder. I Vesterålen finns även taggiga fjäll och det högsta heter Möysalen och är 1266 m högt. Det är det högsta i både Lofoten och Vesterålen.
I gästhamnen i Stokmarknes blev vi så småningom två segelbåtar och en motorbåt. Den andra segelbåten var en tysk.

Min plan var att fortsätta norrut, eventuellt till Andenes, för att där delta i någon valsafari. Efter Andenes hade jag tänkt runda en ö, som heter Senja, som ligger ca 25 nm SV om Tromsö. Det visade sig dock att avståndet till de närmaste hamnarna från Stokmarknes var nästan 60 nm. Dessutom regnade det på lördagen och man skulle vara tvungen att passera genom sund med stark ström för att slutligen bli tvungen att kryssa de sista 20 nm över öppet hav i frisk bris. Mitt beslut blev att gå tillbaka genom Raftsundet till Svolvaer och därefter ta en annan, mer skyddad väg med fler hamnar.

Gårdagen började alltså med regn men blev så småningom varm med växlande molnighet. Jag ankrade på vägen, åt lunch, ”badade” och duschade. På avstånd såg jag både tumlare och havsörn. På vägen in till Svolvaer tankade jag diesel. Här i Svolvaer ligger två segelbåtar och ett 10-tal motorbåtar och det finns gott om lediga platser.

Innan jag seglade iväg hade jag ett antal föreställningar om hur det skulle vara att segla i Norge:

- Vädret skulle vara opålitligt och det skulle snabbt kunna bli hårda vindar. Så har det inte alls varit. Det har varit mycket vackert väder och oerhört mycket stiltje. Väderleksrapporterna har stämt bra.
- Det skulle vara farligare att segla i Norge än i Sverige. Man skulle färdas i fjordar med branta bergväggar och mycket få hamnar att tillgå när det började bli dåligt väder. Tvärtom finns det väldigt många skyddade hamnar och man färdas inte i fjordarna utan huvudsakligen mellan den yttre låga skärgården och fjordarna med de höga bergen. Jag skulle nästan vilja påstå att det kan vara farligare i Sverige. Norrlandskusten har längre oskyddade kuststräckor än vad Norge har. I Norge finns det dock vissa korta kuststräckor, som är mycket farliga, inte bara oskyddade för vind utan dessutom utsatta för farliga strömmar, som i samverkan med vinden kan skapa stora, brytande vågor. Ingen ger sig dock ut på dessa kuststräckor om väderleksprognoserna är dåliga.
- I hamnarna skulle man bli tvungen att förtöja vid fasta kajer och när det blev lågvatten skulle man bli tvungen att klättra flera meter på stegar för att komma upp på kajen. Så är det inte. Man ligger alltid vid flytbryggor och berörs då inte alls av tidvattnet.
- När jag kom till norra Norge, skulle det finnas väldigt få fritidsbåtar och i de små hamnarna skulle lokalbefolkningen gå man ur huse för att välkomna den sällsynta besökaren törstande efter nyheter från den stora världen. Naturligtvis är det inte så. Här finns massor av fritidsbåtar och man seglar t o m året runt. De flesta båtarna ligger i vattnet på vintern. Båtarna är av samma fabrikat, som vi har i Sverige och väldigt många är svensktillverkade båtar. De är utrustade p s s som i Sverige.
- Sammantaget är det alltså inte märkvärdigare att segla i Norge än att segla i Stockholms skärgård.

5 augusti Henningsvaer - Reine 32 nm

Soligt, varmt, aningen disigt samt stiltje. Det betyder motorgång. På vägen mot Reine tittade jag in i Nusfjord, en rekommenderad hamn. Klockan 12 hade jag fortfarande inte sett en enda fritidsbåt, endast 2 fiskebåtar. En timme senare kunda jag förtöja i Reine, en mycket trevlig hamn enligt min smak, med bl a gratis Internetuppkoppling, diesel, vatten och el på bryggan.
På eftermiddagen gjorde jag en cykeltur på 22 km TOR Å. Å ligger så långt söderut på Lofoten, som man kan komma landvägen. Det var en trevlig cykeltur med lagom mycket backar. Jag mötte många cyklande, vandrande och bilande turister. Vägen är fullskyltad med reklam om lediga "rorbuer", som är en sorts nybyggda sjöbodar avsedda för turister. Från Å hade man en fin utsikt över de två dimhöljda öarna söder om Lofotens "fastland".
På kvällen blev jag bjuden på Irish coffee i en norsk båt. Trevligt och gott! Nu är klockan 23.30 och det är fortfarande ljust ute även om solen gått ner under horisonten.

3 - 4 augusti Nordskot - Skrova - Svolvaer 29 nm

Himlen är blå, solen skiner och det är väldigt varmt. Som vanligt är det vindstilla. Jag kom igår 3 augusti, efter att först besökt Skrova, en ö strax ost om Lofoten, till Svolvaer, "huvudstaden" på Lofoten. Det blev en fin bidevindssegling till Skrova. Skrova är känt för sina sandstränder och jag cyklade och vandrade för att nå dessa. Mycket fint! Badtemperatur 16 grader och flera människor badade faktiskt.
På eftermiddagen fortsatte jag de 5 nm in till Svolvaer. Här är det fullsatta uteserveringar och folk, som strosar omkring på strandpromenaden i värmen. Utflyktsbåtar och Hurtigrutbåtar kommer och går. Idag, 4 augusti, har jag handlat mat och cyklat runt. Efter lunch, fortsatte jag ett kort stycke till Henningsvaer. På vägen ankrade jag i en vik, badade, duschade och åt färsk stekt torsk (köpt på COOP). I Henningsvaer blev gästhamnen så småningom full (10 båtar).

29 juli - 2 augusti Nesna - Nordskot

Nesna – Lovund – Traena (Husöja) – Svartisen – Bodö – Nordskot, 170 nm.
Det har varit en mycket fin vecka. Vädret har varit strålande. Veckan började tisdag 29 juli med en liggedag i Nesna, där jag ägnade mig åt tvätt av kläder, klippte mig och cyklade runt. Jag skrev tidigare att skillnaden mellan låg- och högvatten var nära 3 m, vilket man hade sagt. Det var inte korrekt. Skillnaden var bara 1,5 m. 3 m blir det kanske under speciella förhållanden när sol och måne, vind och strömmar samverkar.

Norrmännen är pigga på att rekommendera hamnar och öar, som man bör besöka. På onsdag begav jag mig därför av mot rekommenderade Lovund, en ö en bit ut i havsbandet. Solen sken och havet låg som ett nybonat golv. Trots det blåste det en svag vind, som gjorde att jag kunde segla. Stämningen var magisk, om jag får vara lite poetisk. Som vanligt på förmiddagen var jag alldeles ensam. Vid horisonten bakom mig började glaciären Svartisen dyka upp.
Lovund har en levande fiskeindustri, vilket är ganska unikt för en ö, som ligger så långt ut i havet, har jag fått lära mig. Den såg i alla fall ganska otrivsam ut med sina industrianläggningar och fiskeodlingar och dessutom hittade jag ingen gästhamn så jag fortsatte ännu längre ut till Husöja i Traena kommun, också ett levande samhälle, allra längst ut. De hade också en fin, väl skyddad gästhamn samt både postkontor och butik. Där finns också mycket konstigt formade berg.
De djur jag tidigare kallat delfiner är i själva verket tumlare, den minsta tandvalen. Tumlare lär finnas även i Östersjön, dock är de sällsynta där. Under seglingen till Traena såg jag både tumlare och ett sälhuvud sticka upp.

På torsdag var det som vanligt, vinden rätt emot och 2 m/s. Så småningom ökade vinden och seglen åkte upp för att efter en stund åka ner igen. Vinden verkar ligga i stråk, troligen beroende på de höga bergen och fjordarna. Det blir mycket svårseglat. Vinden ändrar dessutom riktning ideligen. Under dagen passerade jag polcirkeln utan att märka något. När jag kom in i fjorden, som leder in mot Svartisen, kom det kraftiga fallvindar upp till 14 m/s från de höga fjällen. Alla kanske inte vet att Svartisen är Norges näst största glaciär med en arm ned mot fjorden, som är den lägst belägna glaciärarmen, cirka 100 m över havsytan. Det finns en gästbrygga längst in i fjorden, där jag kunde förtöja. Under natten var 5 segelbåtar förtöjda vid bryggan. För att komma upp till glaciären cyklade jag först 4 km och vandrade sedan 2 km uppför. Det här var en av de större upplevelserna hittills under seglingen. Det är en fantastisk syn att se glaciären slingra sig ned för bergssidan och den enorma mängden is och snö uppe på bergskammen.

Fredagen 1 augusti började med stiltje, växlande molnighet temperaturen på den svala sidan. Strax före 11 fick jag fin vind och kunde segla i en stadig halvvind på 7-9 m/s nästan resten av dagen. Dessutom blev det soligt. En mycket lyckad seglingsdag, som slutade i Bodö efter 51 nm och en snittfart på 6 knop. På kvällen hann jag med en rejäl rundtur på cykel i staden. Något märkvärdigare än flera köpcentra, många sportbutiker och några gågator kunde jag inte upptäcka. Kanske inte att undra på eftersom Bodö blev bombat under andra världskriget och sedan uppbyggt igen. Staden har 40000 invånare.

Så är vi framme vid dagens datum, söndag 2 augusti. Klockan är 2130. Jag ligger i en liten gästhamn, som ligger 40 nm norr om Bodö. Vädret är mycket varmt, cirka 25 grader och solen lyser. Det skall den göra ett tag till och den skall väl bara göra ett kort besök under horisonten, som består av den imponerande, taggiga Lofotenväggen.
Dagen började med en fin bidevindssegling men övergick så småningom, som vanligt, i motorgång. Bergen norr om Bodö är både avrundade skogklädda och av den taggiga typen. Vid stränderna ligger små byar, som ser mycket trevliga ut. Här och var lyser guldgula sandstränder med grönskimrande vatten. Det är lite Medelhavsstämning. Klockan 10 ankrade jag, ”badade” (12 grader), duschade och drack kaffe. Stämnngen ombord var på topp! I Nordskot blev vi så småningom 4 båtar, varav 2 segelbåtar. Det börjar märkas att semestrarna går mot sitt slut.
Många underliga fåglar, stora och små, flyger och flyter omkring. Havsörnar och lunnefåglar känner jag igen, men resten?
Imorgon går jag över till Lofoten. Avståndet till den närmast belägna hamnen är bara 20 nm.

24 - 28 juli Rörvik - Nesna

Rörvik - Leka - Brönnöysund - Vega - Nesna, 101 nm.
Perioden har bjudit på rätt uselt väder. Två dagar var det regn hela dagen, i övrigt har det varit mulet med någon solglimt då och då. Bergstopparna har legat gömda i moln. Som vanligt har det inte blåst något, bortsett från idag då jag länsat för bara storseglet i 10-12 m/s i några timmar. Motorn har fått jobba hårt tillsammans med tidvattenströmmarna, som för det mesta har varit gynnsamma. Strömmen norrut från Rörvik var 2 knop och farten genom vattnet 6,5, totalt 8,5 knop. Det var tydliga strömvirvlar i vattnet och båten svängde och gungade. Skillnaden mellan låg- och högvatten är nu nästan 3 m. Eftersom som jag, nästan utan undantag, alltid ligger vid flytbryggor, påverkas inte förtöjningen.
På Leka, fotot t v, hann jag med en cykelturen på ankomstkvällen, sedan låg alla båtar inregnade och inblåsta ett dygn.
Fjällen har nu blivit högre och idag passerade jag de Sju systrarna, som reser sig brant ur havet upp till 1000 m. Det ser mycket imponerande ut! Tyvärr regnade det och var molnigt, så något foto blev det inte.
När jag går norrut har jag de höga fjällen till höger och låg skärgård till vänster.
På eftermiddagen igår på Vega var vädret bättre och jag kunde cykla en 2-milatur TOR huvudorten på ön. Ön har toppar på 800 m. I övrigt är det lågfjällsnatur med exempelvis myrar och lågväxande björkar och grunda havsvikar, som ser ut som fjällsjöar. Vega är med på UNESCOs världsarvslista. Den statusen har man fått genom att fiskare och bönder de sista 1500 åren upprätthållit en bärkraftig näring nära Polcirkeln. Bl a har man haft ejder som husdjur för att få fram dun till kuddar och täcken.
På kvällen på Vega träffade jag ett cyklande tyskt par. Efter en stunds samtal, framgick det att de var ute och seglade i en Malö 106, årsmodell 1987, och varit med på en Malöträff i Trosa för något år sedan och träffat min kamrat Ove där! Ove har en likadan Malö 106 från samma årtal. Världen är liten!
Jag har också passerat Torghatten, ett berg med ett hål tvärs igenom. Om berget finns en saga, som jag kan berätta i vinter när vi sitter vid brasan. Torghatten får väl stoppas in under kategorin underliga stenar och berg, som varje anständigt turistområde håller sig med.
Både på Leka och här i Nesna finns trådlösa nätverk, men jag fick inget av dem att fungera och har därför varit nära sammanbrott. Idag fick jag dock fatt på den nätverksansvarige och det visade sig att servern hade gått ner. Efter omstart fungerade det. Nu leker livet igen! Dessutom har solen tittat fram rätt ordentligt nu på eftermiddagen och väderprognosen ser skaplig ut.

19 - 23 juli Trondheim - Rörvik

Trondheim (3 nätter) - Garten (Örlandet) - Stokksund - Rörvik, total 123 nm.
Vädret under de här dagarna har varit varierat. De två dagarna i Trondheim var regniga, särskilt den 20 juli (30 mm), som också innebar vind rakt in i hamnen. Natten blev guppig och bullrig när vågorna slog in i aktern. Den 21 juli var en kall och mulen dag. De sista två dagarna har varit fina, från växlande molnighet till sol från blå himmel och varmt. Just nu kl 8 på kvällen i Rörvik är det så varmt att jag knappt kan sitta i sittbrunnen. Vindarna har i vanlig ordning varit svaga och det har blivit mycket motorgång men även en del fina seglingar, speciellt idag med frisk halvvind från SO halva dagen.
Landskapet även norr om Trondheim har berg av Höga kusten-typ. Skärgården utanför är låg och liknar Stockholms ytterskärgård.
Trondheim, Norges tredje största stad, var en trevlig stad, bortsett från det usla vädret. Trondheimsfjorden är också Norges tredje största. Jag hann cykla omkring lite och besökte bl a Nidarosdomen, världens nordligaste katedral. Den började byggas 1070, men jag tror inte att det är det imponerande byggnadsverket, som står där nu. Bakklandet är ett område runt Nidelven med gammal fin trähusbebyggelse, som påminner om de finska städernas gamla trähus. Resten får ni läsa om på Trondheims hemsida, där ni säkert också hittar foton. Det blev ingen fotografering p g a det usla vädret.
I Trondheim skulle jag via post få sjökorten för sträckan norröver. Det fungerade naturligtvis inte. Två lotsböcker kom, som planerat, men sjökorten fick skickas express och kom dagen efter. Då saknades ett kort!
För att förbättra mottagningen i wlan-näten, som jag ansluter mig till i hamnarna köpte jag en wlan-antenn (egentligen ett wlankort med antenn). Den gör att jag nu kan koppla upp mig lättare.
Som jag skrivit om tidigare var färden in till Trondheim jobbig med bl a motström. Inför färden ut hade jag studerat tidvattentabellen mycket noga och räknat ut att om jag gick från Trondheim kl 12, så skulle jag få medström. Icke! Strömmen verkade gå på tvärs i fjorden! Underligt, är det de underliggande vattenlagren, som rinner ut? Fjordens är cirka 500 m djup. Jag provade att gå på båda sidor om fjorden men det var lika illa.
I Garten, ett litet fiskeläge, på Örlandet var jag enda gästande båt. I Stokksund blev det så småningom fullt, men jag fick en plats vid bryggan och en norsk Comfortina 38 utanpå. Det är Stokksund, som syns på fotot. Här i Rörvik är det knökfullt. Jag ligger utanpå två fiskebåtar och en holländsk Najad 46 med svensk fru och hemmahamn på Orust. De övriga är holländare.
Här kommer lite allmäna iakttagelser: Man ser sällan några andra båtar förrän vid 11-tiden. Norrmännen sover länge och startar sent. De umgås mycket på bryggorna, särskilt motorbåtsägarna, som plockar fram stolar, bord och barnvagnar på bryggan, som man får kryssa fram mellan.
Under de sista dagarna har det börjat dyka upp några vindkraftsparker på bergknallarna. Ytterligare en observation är att det inte finns några synbara flygande insekter. Vid något sällsynt tillfälle har jag sett några flugor. Vad beror det på? Finns det några insektsätande fåglar så lär de vara ganska hungriga.

16 - 18 juli Kristiansund - Böröya - Trondheim

Det regnar. Klockan är 0830 söndag 18 juli och jag ligger i en av Trondheims gästhamnar. Jag kom igår kl 17 och hann med en kort cykeltur genom staden.
I Kristiansund köpte jag ett norskt mobilt bredband och spenderade mycket tid på att försöka få det att fungera med mitt Tremodem. Normalt säljer man inte bredbandsabonnemang till utlänningar, men Telenor gör undantag för svenskar. Troligen för att så många svenskar jobbar i Norge. I vilket fall som hels så fick jag det inte att fungera.
Färden till Böröya blev mycket lång, 72 nm, vilket är den längsta dagsetappen i år. Jag kunde inte ankra på svaj förrän klockan 21. Hamnen var full av motorbåtar. På morgonen var det mulet väder men på eftermiddagen klarnade det upp och blev fint. Vindförhållandena var som vanligt, d v s ingen vind (1-2 m/s) från NO. Ibland fläktar det till lite grand och då åker seglen upp, men för det mesta blir det motorgång.
Det mest dramatiska som hände under dagen var att jag var ytterst nära att köra in i en fiskodling. Jag var nere i båten men fick för mig att jag borde titta ut och var då kanske 30 m från en av bassängerna. Genom att kasta mig över ratten lyckades jag koppla ur autopiloten och göra en tvärgir. Annars hade jag brakat rakt igenom bassängkanten och in till laxarna. Troligen hade jag fyllt båten med lax. Visst är lax gott, men ... Det hade nog blivit dyrt.
På eftermiddagen kom faktiskt bra med vind rätt emot (NO 8-9 m/s). Det blev en fin kryss och jag seglade en tysk 2-mastad båt under horisonten tack vare bättre höjdtagning. Den sanna vindvinkeln mellan slagen är 75 grader!
Gårdagsmorgonen var strålande och jag badade för tredje gången i år. Temperatur 12 grader. Vinden blåste som vanligt från NO fast faktiskt med 6 m/s, så det blev en trevlig kryss till en början. Så småningom blev det som vanligt igen med ingen vind och motorgång. Vid 12-tiden mötte jag två delfiner. När jag svängde runt hörnet och skulle gå SO i Trondheimsfjorden vände vinden för första gången på mycket länge till SO, dock som vanligt 2 m/s. Dessutom var det en nordlig motström på 2 knop. Till en början var motströmmen begriplig eftersom tidvattnet var på väg ut, men motströmmen fortsatte även efter att tidvattnet hade vänt. Smältvatten på väg ut är orsaken sade någon i hamnen. Vid nästa hörn blev kursen NV. Då vred vinden till NV och blev dessutom frisk! Vågorna blev väldigt krabba och i kombination med vind och ström emot gick det inte fort för motor. En stund tidigare hade jag blivit tvungen att slå på motorn när jag upptäckte att jag, för andra gången den här resan, hade glömt att stänga varmvattenkranen på toaletten efter att ha tvättat händerna. Följden blev att jag vattenfyllde hyllorna på toaletten och kölsvinet. Samtidigt ökade vinden kraftigt och båten lutade. För att få bort vattnet i tvättstället, som rann ut på hyllorna, öppnade jag kranen till tvättställsavloppet, vilket fick till följd att jag höll på att vattenfylla båten utifrån också. Snabbt upp och slå över till andra bogen. Då rann vattnet ut på durkarna istället. Ner med seglen och motor på och starta operation sanering! Skall man skratta eller gråta?
Klockan 17 förtöjde jag i Trondheim och dagens distans blev 51 nm.
I hamnen låg der för ovanlighetens skull tre utländska båtar, en brittisk, en amerikansk och en belgisk båt.
Jag spolade av båten allt salt, som bildats när vågorna stänkt över båten. I övrigt verkar luften vara väldigt ren här. Det blir ingen svart beläggning, som är så vanlig i Stockholmsområdet.
Landskapet runt Trondheim liknar Höga kusten. Det är mjukare avrundade berg med långa sluttningar med bondgårdar, åkrar och skog.

12 - 16 juli Ulsteinvik - Kristiansund

Mer detaljerat ser färdvägen ut så här: Ulsteinvik - Runde - Ålesund - Finnöya - Kristiansund. Distansen blev 107 nm.
Jag sitter på Kristiansunds bibliotek och skriver detta.
Under de här dagarna har det varit ett växlande väder: varmt, kallt, sol, mulet, en regnskur då och då och dimma. Det enda som har varit stabilt är avsaknaden av vind och att den lilla vind, som finns blåser från NO. Jag har kunnat segla några timmar då och då, bl a blev de 4 sista timmarna mot Kristiansund en fin segling med en lång bidevindsbog.
Ulsteinvik är en liten, ganska trist villastad med två köpcentrumanläggningar men med en stormsäker gästhamn. Alla har sjöutsikt liksom alla har som bor åt väster på västkusten. En söndagmorgon kl 10 är det helt dött kunde jag konstatera. Allt var stängt. Rolls Royce Propulsion har en stor fabrik i Ulsteinvik, som verkar göra framdrivningssystem för fartyg, ex propellrar.
Från Ulsteinvik gick jag i dimma 7 nm till Runde, en av Norges finaste fågelöar. Jag följde med på en fågelskådartur i båt runt ön och tittade på massor av lunnefåglar, havssulor, toppskarvar, havsörnar m fl. Det var som ett naturprogram på TV, dock är det bättre bild på TV. På Runde var vi 7 segelbåtar och ingen motorbåt, vilket var ytterst ovanligt. Som vanligt var jag enda utländska båt.
I Ålesund låg jag förtöjd utanpå en annan segelbåt i stans centrum. Gästhamnen var knökfull med upp till 4 båtar utanpå varandra. Här såg jag faktiskt en svensk båt och några andra utländska båtar. Jag besteg stadens berg, cyklade runt och handlade mat. Vädret var soligt och varmt. Ålesund ligger väldigt vackert på en långsmal ö. Stadens centrum brann ner för 100 år sedan och man byggde sedan upp staden i jugendstil, vilket den är berömd för. Tyvärr går en europaväg tvärs igenom den långsmala staden och är oproportionerligt störande. Till råga på allt finns inte tillstymmelse till vare sig cykelvägar eller cyklister. De sistnämnda är nog ihjälkörda för länge sedan. För S-Gs räkning kan jag nämna att jag såg en (1!) pub, men jag måste erkänna att jag inte letade särskilt noga. I Ålesund gjorde jag en del fynd. Jag hittade 51 NOK, en rulle soppåsar och ett fint, blått spännband!
Finnöya har en fin utgrävd gästhamn, som kändes väldigt säker. Servicebyggnaden var nybyggd och i lyxklass. Som vanligt måste man dock betala för att duscha. Här kostade det 20 NOK. Hamnen var full men inga båtar behövde ligga utanpå andra båtar.
Norrmännen rekommenderar gärna hamnar på låga öar i ytterskärgården. Finnöya var ett typiskt exempel. Ön är mycket liten men har ändå haft båtmotortillverkning, som nu ersatts av en mekanisk verkstad. Man slutar aldriga att förvånas över att nästan alla öar, även de minsta verkar ha landförbindelse eller mycket frekventa båt-/färjeförbindelse med andra öar eller fastlandet. Det är också gott om matvarubutiker som Coop, Kiwi, Spar, Bunnpris osv. Coop är, liksom i Sverige, dyrast.
Igår var jag tvungen att återigen tanka diesel. Jag gick först från Finnöya till Bud. Där var tankstället nedlagt och jag var tvungen att gå ytterligare 3 nm till Haröysundet för att hitta ett tankställe.
Kristiansund är en stad, som blomstrar tack vare oljeindustrien. Fartyg kommer och går, helikoptrar flyger fram och tillbaka över stan. I övrigt verkar den inte ha någon gammal märklig bebyggelse att tala om. I gästhamnen ligger 3 andra utländska båtar, alla brittiska.

4 - 11 juli Fedje - Askvoll - Florö - Selje - Ulsteinvik (SV Ålesund)

Jag har under de här dagarna inte kommit nära något trådlöst bredband och har därför inte kunnat uppdatera bloggen.
Jag befinner mig i Ulsteinvik, sydväst om Ålesund, och har idag passerat Norges mest fruktade kustavsnitt, Stadlandet för motor. Det gick bra. Vinden var måttlig och våghöjden ca 2 m, vilket är lågt i det här området. I övrigt var det ett ruggigt väder med kyla, dimma, låga moln och kusliga berg. Värmaren har gått oavbrutet det sista dygnet.Nu har det ljusnat här i hamnen.

I Selje, där jag blev kvar i 4 dagar i väntan på bättre väder, gjorde jag en cykeltur längs kusten, först i hård motvind och på vägen tillbaka i medvind. På vägen besökte jag ett galleri och fick mig till livs en dos kultur. Selje har en mycket vacker sandstrand, i stort sett öde. En dag stekte jag också en av de makrillar, som jag fått av en svensk båt för några dagar sedan. Till makrillen drack jag vitt vin. Vädret i Selje var soligt, men mycket blåsigt, styv kuling från NO. Vi var ett 10-tal båtar, som väntade på bättre väder för att kunna passera Stadlandet. Våghöjden utanför Stad var 4 m. Vikingarna fruktade det här kustavsnittet så mycket att de släpade båtarna över fjället. Norrmännen bygger nu en kanal, som kommer att göra att man slipper passera Stad. Snabb uppgrundning, tidvattenströmmar, permanenta strömmar och vind gör detta avsnitt så farligt.

Dagarna innan ankomsten till Selje var soliga, varma och för det mesta vindfattiga. Det blev en blandning av segling och motorgång. I tisdags 7 juli gick jag för motor med styv kuling rätt emot från Florö till Selje. Det var jobbigt och kallt. Jag blev tvungen att ankra i en vik, steka pannkakor och vänta på att vinden skulle avta något. Eftersom det är så höga berg, ca 600 m, blir det kraftiga fallvindar och till slut var jag tvungen att gå vidare och ankom kl 22 till Selje, där jag först låg förtöjd utanför två andra segelbåtar. De sista nätterna har varit kalla och värmaren har fått jobba.
I Askvoll blev jag bjuden på kaffe i en svensk båt. Jag visade dem hur de kunde använda sina instrument och autopiloten. De blev så imponerade att dagen efteråt fick jag både makrillar och en levande krabba av dem. Arbetet med att koka den stackars krabban levande samt att knäcka skalen och slutligen äta den lilla mängden krabbkött tog hårt på krafterna. Efter krabbaktiviteterna var det krabbskal överallt i båten. Påfrestande för en pedant! I Askvoll tvättade jag både vit- och kulörtvätt.

Några iaktagelser: Förhållandet mellan antal motorbåtar per segelbåt verkar ligga omkring 5:1. Norrmännen vinkar alltid både länge, ivrigt och engagerat. En norrman i hamnen påstod att det beror på att jag är svensk. Det finns knappast några utländska båtar i de här farvattnen, några tyska båtar, Paula och en skotsk båt, som förtöjde utanpå Paula i Selje. Den försvann snabbt, tyckte det var för blåsigt. Veklingar! Det är nu högsäsong och ganska fullt i hamnarna. Luftfuktigheten har varit ganska hög, ca 70 %. Det var lite jobbigt. Nu har den sjunkit till under 60 %, vilket känns bra.

I Florö blev jag bjuden på vin i en norsk båt, en Swedenyacht 38. Det var trevligt. Tydligen ser jag så ensam och övergiven ut att folk känner sig tvungna att förbarma sig.
Under de här 8 dagarna har distansen blivit måttliga 140 nm.
Så får jag be Per Lundgren att vidarebeforda en hälsning till Nisse Malm från Per Norrhäll, som jag mötte i Florö. De är släkt på något sätt.

30 juni - 3 juli Sagvåg - Bergen - Fedje

Nu har tidvattnet börjat märkas. Det är 1 m skillnad mellan hög- och lågvatten och förtöjningarna måste anpassas efter det när man inte ligger vid en flytbrygga. Tidvattentabellen kommer väl till pass. Gästhamnarna i Norge har ungefär samma prisläge som i Sverige, dyrare söderöver och billigare norröver. Att tvätta kläder och tumla kostar 100 SEK, duscha 12,50 - 25 SEK, el ca 40 - 100 SEK. Man förtöjer alltid längsmed. Bojar och stolpar har man knappt hört talas om. Däremot förekommer bommar. Diesel är billigare än i Sverige, kostar ca 10 SEK/l. När man seglar ser man väldigt få andra segelbåtar och i hamnarna väldigt få utländska båtar. I Bergen var gästhamnen för första gången full och jag förtöjde utanpå en annan segelbåt. Där fanns också en del utländska båtar, bl a en svensk.
Man kan undra om det finns strandskydd i Norge. Det byggs överallt längs stränderna på de mest omöjliga ställen. Jag tror alla norrmän har sjöutsikt i någon form. Nästan alla öar verkar vara bebodda av fastboende och de har full service på minsta ö och i regel en jättebro till antingen nästa ö eller till fastlandet. På den här lilla ön, Fedje, har de t o m en rondell.
I Sagvåg besökte jag vårdcentralen ang min skada på underbenet, som börjat se inflammerad ut och i Risör och på Fedje ang ett utslag på benet. Utslaget är enligt läkaren herpes?! Salvor blev åtgärderna för båda åkommorna. Det är väldigt obyråkratiskt att besöka en vårdcentral och jag har jag fått hjälp nästan direkt. Priserna är något högre än i Sverige.
Vädret under de här dagarna har varit mycket varmt, soligt och vindfattigt. Det har blivit mycket motoråka. Jag har upptäckt att jag troligen har ett läckage på axeltätningarna på kylvattenpumpen. Ingen åtgärd än så länge. Det har också börjat läcka under tvättstället. Åtgärdat.
Norrmännen är väldigt hjälpsamma och vänliga och jag får ständigt tips om färdvägar och hamnar.
I Bergen besteg jag Flöjfjellet, 400 m, till fots med cykel. Det fanns även bergbana. Dit var kön oändlig. Bestigningen var nog värd en 8 på S-Gs 10-gradiga strapatsskala. Nerför fick jag bromsa så att aluminiumfälgarna glödde och bromsbackarna smälte! I Bergen, där gästhamnen ligger mitt i centrum, var det en ständig ström av turister till restauranger och fiskmarknad. Stämningen var mycket internationell. Bullret från bilar och bussar var ganska störande. Andra dagen åkte jag därför till en liten hamn, Strusshamn på Asköj, nära Bergen. Det var en riktig pärla, billigt, trivsamt och skyddat. När jag skriver det här är jag på Fedje, dit jag kom igår. Här var vi 5 segelbåtar och 4 motorbåtar i natt. Idag har jag cyklat runt ön, som domineras av stora mossar.
Den totala distansen under de här dagarna har blivit 83 nm.

26 - 29 juni Egersund - Skudeneshavn - Røvær - Sagvåg

Jag startade från Egersund 07.30.Vädret var var varmt med växlande molnighet, vind OSO 6 m/s. N om Egersund blir kusten lägre och långsluttande med jordbrukslandskap och långa sandstränder, typ Skånekusten. Vattnet har ändrat färg till turkost.
Det fruktade Järens rev skulle passeras under dagen. Med halvvind och en medström på upp till 1,5 knop var farten över grund stundtals 9 knop. 13.00 dog vinden helt. Det måste vara sjöbrisen, som tar kål på den ostliga vinden. Jag passerade tvärs över Järens rev i stiltje och klarade mig helskinnad från äventyret. Jag förtöjde i Skudeneshavn 16.00 och dagens distans blev 47 nm.
Halva sträckan till Lofoten, 900 nm, har nu passerats.
Lördag 27 juni ägnade jag åt att cykla runt en del av Karmøy, totalt 40 km. Ön har en mycket omväxlande natur med sand- och klippstränder, fjällnatur med hedar och insjöar, jordbrukslandskap och granskog. Det var mycket vackert, varmt och soligt.
I Skudeneshavn låg ca 15 gästande båtar, inte någon trängsel precis. Paula var enda utländska båt.
Söndag 28 juni startade jag i, som vanligt, varmt och vackert väder. Inte en vindpust gjorde att det blev en ganska trist färd för motor. Började med att passa på att deviera autopilotens kompass. Kusten innanför Karmøy är bergig och ogästvänlig. När man kommer närmare Haugesund ser man många industrier. Själva Haugesund verkar ha en trevlig hamnpromenad. Sista 6 nm började det blåsa och blev lite kyligt. Jag ankom Røvær 15.30 och distansen blev 26 nm. I hamnen blev vi så småningom 5 båtar. Jag gjorde några promenader, bl a till högsta punkten. Naturligtvis var utsikten fantastisk.
Måndag 29 juni kastade jag loss 08.15. Vind NO 5 m/s, soligt och varmt. Det blev till en början kryss och så småningom en brant halvvind. Trots motvinden gick det att ha kortbyxor och bar överkropp hela dagen. Sist jag upplevde samma sak var i Medelhavet i juli för många år sedan. Under dagen såg jag två segelbåtar på avstånd men ganska många motorbåtar. Idag har jag för första gången sett fjäll med snö på topparna. Det känns lite speciellt. Jag ankrade. badade och åt lunch. Vid 15-tiden förtöjde jag i Sagvåg och distansen blev 27 nm. Vid 18-tiden anlände en stor 2-mastad tysk båt. Jag blev glad över att äntligen få träffa en annan utländsk båt och började prata med ägaren. Vi fann varandra direkt då det gäller svårigheten att få tag på färsk fisk i ett land där fisket är en stor näring. När jag en stund senare var nere i båten knackade ägaren på och överlämnade en tallrik nystekt färsk fisk. Jag öppnade genast en flaska vitt vin. Det smakade verkligen gott!

24 - 25 juni Mandal - Farsund - Egersund

Morgonen 24 juni började med sol, som dock snart skymdes av dimmoln. Så småningom löstes dimmolnen upp och det blev sol och varmt. Vinden var frisk ostlig upp till 12 m/s. Det betydde slör och halvvind. Jag tog in 1 rev. Jag startade 08.30 och var framme i Farsund 13.30. Distans 30 nm.
I Farsund cyklade jag runt och besteg stadens berg. Där träffade jag de cyklande österrikarna, Resi och Frank Maas, för tredje gången. Jag bjöd på en flaska vitt vin i sittbrunnen på Paula.
25 juni startade jag redan 07.15. Anledningen var att jag skulle passera några av Norges farligaste kustavsnitt med starka strömmar, störtbränningar (norska) och grundområden med 20 m djup, som kan åstadkomma det hemskaste man kan tänka sig. Väderleksutsikterna var dock de allra bästa med nordostlig vind, som visserligen kunde bli en liten norsk kuling på 12 m/s, men från rätt håll. Seglingen blev ett antiklimax med sol, värme och svaga vindar från aktern och kortbyxor. Största delen av sträckan seglade jag men på slutet dog vinden och det blev motoråka. Man förstår dock att det kan bli otäckt här när det blåser storm och man driver med knäckt mast och fladdrande segel mot den ogästvängliga, bergiga kusten. Full fart rakt in i bergväggen surfande på en jättevåg, huuu! Med dagens väder påminde det mer om Medelhavet med byar med vita hus här och var. Vattnet är klart och man ser maneter långt där nere i djupet. Kl 15.00 var jag framme och distansen blev 40 nm. Nu slog hettan till med ett dråpslag.
Tryckvattenpumpen gick för fullt (har inget att göra med hettan) och sötvattentanken var tom. Jag hade glömt en kran på toaletten. Vattnet hade hamnat på bänkskivorna runt tvättstället samt i kölsvinet. Alla skåp under tvättstället var blöta. Länspumpning, svamp, hink osv.

21 -23 juni Grimstad - Kristiansand - Mandal

Vädret den 21 juni var soligt och varmt. Började dagen med att byta vindinstrumentet, som jag fick levererat i Smögen, därefter en kort cykeltur runt Grimstad. Jag pratade med ett österrikiskt par, som hade cyklat från Innsbruck och var på väg till Bergen. Där ligger t o m Sten-Göran i lä.
Första delen av färden satte jag segel men när jag kom in i den trånga Blindleiefarleden blev det motor. Farleden går genom en mycket vacker skärgård. Varför åker norrmännen till västkusten? En norrman, som hjälpte mig att förtöja, sa att det beror på de vackra solnedgångarna i havet. Lunchen intogs på svaj och bestod av stekt kyckling och därefter kaffe med wienerbröd. Många båtar, mest motorbåtar, var ute, troligen beroende på att det var söndag. I gästhamnen i Kristiansand fanns det kanske 5 besökande båtar. Det är fortfarande lågsäsong!? Jag var framme 19.30 och distansen blev 32 nm.
22 juni blev ännu en vacker dag, kanske årets varmaste. Jag hade tänkt använda dagen till cykelturer i Kristiansand. Så blev det inte. När jag fyllde på olja och kollade kylvattenslangarna i motorn, upptäckte jag att en slang var skadad och måste bytas. Det tog halva dagen. Cykelturen begränsades till att söka efter en ny slang och att handla mat. Kristiansand är i alla fall en vacker stad med många parker med konstverk, torg och gågator och en vacker kyrka. Så mycket hann jag se. Jag fick under dagen besök av det cyklande paret från Österrike, tyvärr mitt under mitt slangbyte.
23 juni startade jag 08.00 mot Mandal. Vädret var vackert som vanligt, dock vinden stick i stäv och frisk. Jag satte segel och kryssade ut mot havet men gav upp till slut och satte på motorn, förlåt Ove! Vinden blev för frisk och det blev för mycket motsjö. Jag vill inte pina mig med hårda kryssar i onödan. Nu försökte jag hitta skyddade farleder inomskärs istället. För att lugna ner mig, ankrade jag och drack kaffe i en skyddad vik. 13.30 förtöjde jag mellan bommar i Mandal m h a en hjälpsam norrman.

19 - 20 juni Risör - Grimstad

Kl 03.00 på morgonen 19 juni väcktes jag av att någon öppnade nedgångsluckan och talade oavbrutet en obegriplig norska. Det blev inte lättare av att jag hörde dåligt. Jag förstod rätt snabbt att han var vänligt sinnad och ville hjälpa mig på något sätt. När jag tittade upp förstod jag varför. Båten befann sig på ett helt annat ställe än den var på när jag gick och lade mig. Den befann sig inkilad mellan två bommar på en flytbrygga på andra sidan viken. Det var den enda lediga platsen på den bryggan. Så småningom när jag vaknat lite mer, försod jag vad, som hade hänt. Någon eller några hade roat sig med att lossa förtöjningarna för alla båtar i hamnen, min båt, en stor motorbåt samt 3 stora segelbåtar, som låg förtöjda utanför varandra. Paula hade haft en obegriplig tur och gått rakt in på den enda lediga platsen på en flytbrygga, visserligen för trång. Motorbåten hade hamnat på tvärs vid nästa flytbrygga och de tre segelbåtarna hade drivit ut i viken men någon hade vaknat och de hade tagit sig tillbaka. Polis tillkallades men kunde naturligtvis inte göra något. Spaningsuppslag saknades. Troligen var det några ungdomar, som haft roligt på väg hem från en festkväll. Hela händelsen var surrealistisk. Båten hade inte fått några skador, såvitt jag kunde se. Gästhamnen bjöd på nästa natts avgift som plåster på såren.
På dan handlade jag, duschade, cyklade och talade med lokalbefolkningen. Av en i besättning på en Finngulf 39, som brutit masten i en kappsegling, fick jag tips på fortsatt färdväg fram till Bergen. Eftersom det var midsommarafton åt jag sill, drack öl och 2 snapsar. Vädret var soligt och varmt hela dagen.
20 juni lossade jag förtöjningarna för fortsatt färd, först till macken för att fylla diesel. Kl 08.00 var jag på väg. Vädret var varmt med växlande molnighet och ingen vind. Skärgården har ungefär samma utseende som Stockholms skärgård men avtståndet mellan inner- och ytterskärgård är kort. Öar och fastland är högre. Det finns ganska mycket bebyggelse av vita hus samlade i små byar. Under dagen såg jag två segelbåtar. Största delen av färden gick för motor. Lunchen, bestående av stekta tunnpannkakor med lingonsylt, intog jag på svaj. Distansen blev 37 nm. Grimstad är en trevlig stad med en trevlig gästhamn. I Grimstad har Hamsun och Ibsen bott.

17 - 18 juni Smögen - Risör, Norge

Seglingen till Risör blev behaglig med halvvind, SO 3-5 m/s, sol och värme. Vinden var lite för svag för att jag skulle hinna fram till Risör i rimlig tid så jag var tvungen att tidvis stötta med motor för att hålla farten uppe. De sista 10 nm ökade vinden hastigt till 10 m/s och vred mot SV. Förtöjde längst in i Risörs hamn med ankare och stäv mot kajen. Jag startade 0600 och var framme 1700. Distansen blev 70 nm.
Under natten till idag torsdag har det regnat och blåst hårt. Jag vaknade vid 4-tiden av att ankaret börjat släppa och var tvungen att gå ut i regnet och ta hem på ankarlinan. Fram på morgonen har molnen skingrats och vädret har blivit strålande, bortsett från hård vind. Under dagen har jag tvättat kläder, bestigit ett berg med vacker utsikt över Risör samt cyklat. När jag hoppade med cykeln från båten till bryggan var det fortfarande blött och mycket halt på bryggan. Jag föll och skrapade benet rätt ordentligt. Det svullnade upp rätt ordentligt men med hjälp av prinskorv och varmkorv, som jag hade i kylfacket lyckades jag få ner svullnaden.
Risör är en mycket vacker stad med lite Medelhavsstuk. Alla hus i centrum är vita. Skärgården ser ut som Stockholms mellanskärgård men är högre, liksom fastlandet. Allt är dyrt. 1 liter mjölk är dubbelt så dyr som i Sverige!
Jag har nu kopplat upp mig via ett trådlöst nätverk på biblioteket. Min 3G-uppkoppling blir mycket dyr och dessutom fungerar den inte trots samtal till Kundservice, som hävt utlandsspärren, som de hävde redan innan jag for iväg.
Imorgon fortsätter jag söderut, mestadels inomskärs. Alla tillönskas en trevlig midsommar!

14 - 16 juni Smögen

Det blev ytterligare tre dagar i Smögen. Vädret var fint men det var enerverande att inte komma iväg. På västliga Skagerak var det kulingvarning och vinden hade helt fel riktning. Det blev en del cykelturer och löpning runt Smögen och till Kungshamn. Tre gånger har jag badat i det 13-gradiga vattnet.
En båtgranne, Kurt Siegler, 76, från Halmstad i en Amigo 40, hade varit i Norge otaliga gånger och tillsammans lade vi in lämpliga rutter i min dator.
Vindinstrumentet anlände äntligen igår den 16 juni. Då hade det ombeställts en gång.
Fortfarande är det lågsäsong i Smögen men till midsommar väntas den stora invasionen.
Nu, den 17 juni, är jag på väg över till Risör. Jag går för motor, ingen vind, kl är 0630. Eftersom det är väldigt dyrt att koppla upp sig i Norge, kommer det att bli färre uppdateringar av bloggen i fortsättningen.

Björkö - Smögen 11 - 13 juni

Seglingen till Smögen började med kryss för att komma ut ur skärgården, därefter kunde jag sträcka på en bidevindsbog hela vägen. På eftermiddagen vred vinden från V till SV och blev svag men ökade sedan igen. Dagen blev solig med lagom vind och skapligt varm. Vindinstrumentet trasslade och jag beställde ett nytt, som skulle levereras till mitt segelmakeri, UK, i Smögen. Jag var framme i Smögen vid UKs bryggor 17.30 och distansen blev 48 nm.
Fredag 12 juni blev regnig. Jag ägnade mig åt att få de två segelkapellen och sprayhooden lagade hos UK samt att förgäves försöka få fram information om var vindinstrumentet tagit vägen. Det hade i vart fall inte kommit till UK. Skall jag vänta till måndag? På kvällen åt jag videomiddag med John och Gunilla i Västerås. Vi var uppkopplade under ett par timmar. Det var en fin social samvaro. Utmärkt bild och ljud.
Eftersom det fortfarande är vintersäsong hade UK inte öppnat duschar och toaletter. På lördagen flyttade jag därför båten 1 nm till Kungshamn. Vädret var strålande med sol, blå himmel och riktigt högsommarstuk. I Kungshamn handlade jag, sprang en vända och duschade. I gästhamnen måste allt betalas i automat: toalett, dusch och för att få slänga sopor måste man ha en kod. Hamnavgiften skulle betalas i en automat. Ganska otrivsamt och osocialt! Jag flyttade därför tillbaka till UKs bryggor i Smögen. På eftermiddagen gjorde jag en cykeltur.

Torekov - Träslövsläge - Björkö ( V Göteborg) 9 - 10 juni

Tisdag 9 juni blev en dag med vackert väder och fin vind, som dock dog ut på eftermiddagen. De sista 10 nm gick jag för motor. Distansen blev 37 nm och jag förtöjde i Träslövsläge kl 17. Träslövsläge har en fiskehamn och villabebyggelse, som jag studerade under en löptur runt samhället. Vinterstämning rådde, intet liv. Vi var två gästande båtar i hamnen. Ingen försökte kassera in någon hamnavgift.
Onsdagen blev regnig, helmulen med bra vind, som varierade från halvvind till slör, dessutom en medström på 0,5 - 1 knop. Såg en mötande segelbåt längre ut till havs. I övrigt hände inget annat dramatiskt än att det var ett ständigt tricksande för att inte segla på alla fiskenät. När jag äntligen hade lyckats undvika alla nät, gällde det att undvika att kollidera med alla ankrade fartyg, fartyg på väg ut och in till Göteborg, fiskebåtar och färjor. Klockan 16.00 förtöjde jag i Björkö fiskehamn. Distansen blev 43 nm. Björkö är säkert en fin ö, men vädret uppmuntrar inte till någon längre vistelse.

Ven - Torekov 7 - 8 juni

Vädret var soligt men kallt på söndagen. Största delen av etappen kunde jag segla för halvvind, de sista 10 nm blev kryss med några få slag. Seglingen var trevlig och det gick fort. Jag startade 08.30 och var framme i Torekov 1500. Distans 36 nm. 6 gästande båtar i hamnen. Under helgen hade det varit fullt. Det är fortfarande lågsäsong.
På måndag var det dags för en cykeltur med målet Båstad. Väder: växlande molnighet, kyligt och motvind. Utrustad med, på turistkontoret erhållen cykelkarta, vattenflaska mm gav jag mig iväg längs Skåneleden på Bjärehalvöns nordkust. Problemet var bara att Skåneleden kanppast var avsedd för cykling, så jag fick dra cykeln långa sträckor. Vackert var det i alla fall. Efter samtal med lokalbefolkningen beslöt jag att besöka Hovs hallar, där jag kunde inta en mycket fin buffélunch till det facila priset av 85 kr. Efter lunch gick jag ner till stranden och beskådade de berömda klippformationerna. Vilken turistmedveten ort har inte underliga stenar, som man kan titta på? Från Hovs hallar bar det uppför några km och därefter nerför till Kattvik och därefter via en lättsam väg längs stranden fram till Båstad. I Båstad köpte jag jordgubbar, morötter och potatis, naturligtvis färska. Utrustad med jordgubbarna satte jag mig på en parkbänk och samtalade med lokalbefolkningen. Det var mycket lugnt i Båstad, inte ens en tennismatch. Som avslutning på besöket i Båstad besökte jag en vårdcentral och fick ganglionet på min tumme besiktigat och godkänt för fortsatt segling.
Återfärden till Torekov blev en pärs, lite av Giro d´Italia. Det började med en uppförsbacke på 3 km, nästan lika många höjdmeter. När jag äntligen kommit upp till högsta punkten, hade vinden vänt och jag fick motvind resten av vägen. Landskapet var i alla fall mycket vackert. Cyklad distans 45 km!

Gislövs läge - Limhamn, Malmö - Ven 4 - 6 juni

Torsdag 4 juni blev en dag med regnskurar, kyla och hård vind. En tysk Comfortina 39 förtöjde bredvid mig. De hade haft 19 m/s i byarna och blåst sönder sin fock.
Jag stannade i Gislövs läge och det mest spännande som hände var att jag cyklade till Smygehuk, 20 km TOR. Där köpte jag en laxfjäril och på vägen hem färskpotatis.
På fredagen kände jag att det inte gick att få ut något mer av Trelleborgs villaförort Gislövs läge och beslöt att gå till Limhamn för motor. Jag hade för tillfället fått nog av hård kryss. Det blev segt i motvinden och motsjön. Fram till Falsterbo kanal var det 10 nm, genom kanalen cirka 6 och resten 8, totalt 24. Jag lyckades pricka in broöppningen på minuten. Tur, inte skicklighet! Uppehåll och sol.
Limhamn har ca 1100 båtplatser. Gästplatserna är tillfälligt lediga platser och blir därför utspridda i den enorma hamnen. Någon kontakt med andra besökare får man inte. Från min plats till hamnkontoret, dusch och toaletter var det minst 1 km. Det blev två cykelturer till Willys och Ica för att handla mat och en tur till den andra stora hamnen i Limhamn: Lagunen med 600 platser.
Idag på nationaldagen kunde jag återigen hissa segel och gjorde till en början 7,5 knop för halvvind, varav nästan 1 knop var medström. Solen sken och stämningen var på topp ombord på Paula. Förmiddagskaffet serverades i sittbrunnen. Så småningom dog vinden ut och det blev att åka för motor den sista biten till Kyrkbacken på Ven. Klockan 1230 förtöjde jag och hade då avverkat 21 nm. Ganska magert. Så småningom har hamnen blivit knökfull. Till den, som undrar, Ven tillhör Sverige. Efter en lunch med sill och två snapsar har jag cyklat runt ön tillsammans med hundratals andra cyklister.

Hasle, Bornholm - Ystad - Gislövs läge 2 - 3 juni

Tisdagens segling från Hasle till Ystad innebar sol, värme och lätta vindar med långsam segling. Så småningom, efter att ha chattat med Ove (seglarkamrat i Nynäshamn, som nästan aldrig använder motorn), fick jag starttillstånd för motorgång. Bornholmsgattet kunde korsas utan kollisionsincidenter. Sista biten kunde jag hissa segel igen. Distans 37 nm.
På kvällen gjorde jag en cykeltur för att hitta Boracol till däcket.
Idag blev det hårda vindar igen, kulingstyrka, och jag fick ta in två rev. Soligt men kallt. I "lä" av Smygehuk tog jag ner seglen och gick sista biten för motor. Hamnen i Gislövs läge är bara 2,2 m djup och jag var osäker på om det skulle gå att komma in i hamnen i den guppiga sjön eller om jag skulle slå i botten. Det var tack och lov djupare än vad, som framgick av hamnboken. Jag cirklade runt inne i hamnen i en halvtimma innan jag fick hjälp att lägga till i den hårda vinden. Dagens distans blev 24 nm. Mer orkade jag inte.
Efter att ha druckit kaffe och ätit blåbärsbulle blev det en löprunda runt samhället, som huvudsakligen består av villabebyggelse.

Karlskrona - Hasle, Bornholm 30 maj - 1 juni

Seglingen från Karlskrona till Hasle på Bornholm blev jobbig. Slör och 12 - 16 m/s från NO hela dagen och dessutom kallt. Jag siktade först på Simrishamn men insåg så småningom att det skulle bli svårt att ta sig in i hamnen i den grova sjön och pålandsvinden. Nästa alternativ var Ystad, men då skulle jag bli tvungen att gippa, vilket jag inte vågade med tanke på vad, som hände med storseglet förra året vid en likadan manöver. Tyvärr hade jag full stor. Att vända båten och gå mot vinden för att reva kändes otänkbart. Återstod alltså alternativet Bornholm. Där skulle jag kunna få lä på västsidan så att jag skulle kunna ta ner seglen. Det visade sig dock att det inte gick att gå så nära land att jag fick lä. Så småningom fick jag dock ner seglen, förhoppningsvis inte skadade av allt fladder.
Nu har jag varit här i två dagar. Vädret är soligt men kyligt. Först idag verkar värmen ha kommit hit. Jag har cyklat upp till Hammers udde, Sandvig och Allinge. Det blev en tur på 4 mil. Här i Hasle ligger också Peter och Silvia med sin Comfortina 42, mina schweiziska vänner sedan några år tillbaka. De har legat här i 14 dagar. Först för att reparera sina landströmsanläggning, sedan p g a de ihållande hårda NO-vindarna. Av samma anledning väntade de 5 dagar på Rügen.
Jag har varit på middag hos dem och vi har också haft några eftermiddagssittningar med vitt vin mm.
Imorgon är det dags att segla vidare. Tyvärr är vindriktningarna inte de bästa och vindarna verkar bli svaga. Någonstans på Skånes sydkust räknar jag med att hamna.

Kalmar - Karlskrona 27 - 29 maj

Det blev två liggedagar i Kalmar, dels p g a vädret och dels för att göra en del reparationer och förbättringar. Givaren till vindinstrumentet kom som lovat på onsdag och jag blev upphissad i masten av en granne och kunde genomföra bytet utan problem.
Det har aldrig gått att dra runt winchhandtagen på rufftaket ett helt varv p g a sprayhoodrören. En halv dag gick åt för att flytta ett rörfäste på varje sida och justera övriga rör så att sprayhooden skulle se någorlunda anständig ut.
Elintaget till landströmmen dök upp varken på onsdag eller torsdag. På fredag var jag i kontakt med Posten. Brevbäraren hävdade bestämt att han lämnat paketet till Gästhamnen. Nytt besök på gästhamnskontoret och nya efterforskningar visade att elintaget hamnet i kommunalhuset. 10.30 levererade gästhamnsvärden intaget vid båten och jag kunde ge mig iväg.
Vinden var N-NO 10-14 m/s hela dagen och det gick fort för bara focken. Solen sken men det var kyligt. Sista biten in till Karlskrona blev jag tvungen att kryssa. Jag var framme 20.00 i Karlskronas Segelsällskaps gästhamn Dragsö utkik. Paula är enda gästande båt. Distansen blev 60 nm.